Jag är den förste att erkänna. Jag gillar inte kryp i allmänhet och spindeldjur i synnerhet. Man kan säga att jag är smått fobisk vad gäller de små rackarna. Därför måste jag berätta om vad som hände en sen kväll runt midnatt förra veckan när jag rätt nyss hemkommen från jobbet besökte toaletten. Grejen är att jag gick in stängde dörren, lyfte locket, satte mig och började göra,,,,mitt. Sen tänder jag lampan. Blicken har jag fäst framför mig på väggen. Sen låter jag blicken sjunka ner. Och där, i ett hörn. Precis innanför dörren sitter det otäcka krypet! Jag stelnar till och känner mig panikslagen och plötsligt kallsvettig. Hur kan det vara möjligt och hur kan den vara så stor!!! Jag återfår handlingsförmågan och letar flyktvägg. Nä, ventilen i taket är för liten så enda möjliga är förbi den genom toadörren. När jag eeh, läst färdigt tidningen, som en god vän brukar uttrycka det, tar jag mod till mig och drar upp byxorna och kastar mig ut genom dörren och smäller igen den i samma rörelse typ. Hjärtat galopperar och jag känner mig löjlig och fånig som vanligt. Samtidigt är det en av de STÖRSTA jag någonsin sett i frihet. Helt i klass med den jag hittade på toaletten i Lotta & Jonas husvagnsstuga på kusten första året jag och Maria träffades, fast det är en annan historia.
Plötsligt hittar jag mod någonstanns och går efter ett lämpligt tillhygge. Först greppar jag en tidning men inser att chansen är för stor att jag missar och den kan undkomma, hemska tanke.
Jag letar då fram en flugsmälla och ser det som det bästa alternativet. Jag går tillbaka till toaletten. Tar ett djupt andetag med vapnet höjt, och öppnar försiktigt dörren. Den sitter kvar där. Adrenalinet pumpar, jag måttar och slår för kung och fosterland i samma stund som jag slår tänker jag på hur kort skaft det är på flugsmällaren. Naturligtvis inträffar det absolut värsta scenariot. Jag missar eller halvträffar och spindelkräket får fart på alla benen och börjar springa. Över tröskeln och ut i hallen. Jag backar med ett väldigt skutt rätt upp i luften och måttar sen ett 10-tal slag i spindelns riktning. Och tack och lov så får jag in en fullträff och den faller död i krampryckningar och tamejfan om jag inte hörde den väsa med. Nästan barnsligt stolt står jag och betraktar min nu forne motståndare. Gotcha!!
Sen tog jag fram kameran, var ju tvungen att ha bildbevis annars skulle ju ingen tro på min historia.
Inlägg
8 kommentarer:
Var det den natten jag hörde dig skrika som en liten tjej :-)
Puss Maria
antagligen, men du såg ju hur stor den var. Muj Grande Tarantella!
förresten är det väl bättre att du loggar in på ditt eget konto när du skriver kommentarer. Folk kan ju tro att jag har nån form av personlighetsklyvning som skriver med mig själv :)
Men jag skrev ju under med mitt namn iaf :-D
Hmm.. pratar du med dig själv Svedor...
Ja den var stor och hårig! Starkt jobbat!
Jag har själv börjat morska till mig med dessa bjässar, vi har dem även hos oss, och fångar dem idag med ena handen... med en halv rulle toalettpapper emellan förstås, tänk om den nuddar mig..jag kan ju dö!
Annars var din hjältemodiga insats beundransvärd och flugsmällan är det absolut bästa spindelvapnet... funkar även mot envisa snöflugor oxå..
Nästa gång tänder du först och tittar i alla hörn.. innan du "läser tidningen".
Hmm...vad är det för röster du hör!?! Nu blir vi oroliga!
Vill du inte städa förrådet för att du är rädd att träffa på fler spindlar?
Ja, jag har hört att garderobsspindlar har extra långa håriga ben så jag undviker det.
Skicka en kommentar