På äventyr i Troll- och Känguruskogen

Idag hade jag tänkt att vi skulle åka upp på stan och se Spöket Laban på bio men nu blev det inte alls så. Jag hade en Ingmar Bergmannatt, mycket ångest och lite sömn så vi blev kvar inne på förmiddagen. Efter middagen då jag hämtat lite kraft så gav vi oss ut i vinterhöstrusket. Tog på stövlar och övrig tillhörande skyddsutrustning och begav oss till skogen. Både Ida och jag älskar att vistas i moder natur. Man behöver väldigt lite för att roa sig. Man behöver bara lite fika och en god portion fantasi så löser sig det mesta. På vägen till vår fikaplats så såg vi nästan inga djur alls. Men efter vi hade fikat lyckades Ida få syn på en nyfiken liten känguruunge. Vi byggde sen en pinnkoja och kängurun var med och hjälpte till. Sen skulle vi gå vidare och titta på en myrstack jag såg längre bort och då ville kängurun absolut följa med. Ida plockade upp honom och bar honom. Myrorna hade alla gått i ide så stacken var inte så intressant. Längre fram fick vi se ett vindskydd med en eldstad utanför.

- Det är nog där trollen sover på dagarna, viskade jag.
- Ja, instämde Ida.
- Ska vi smyga fram och titta om dom är hemma, viskade jag.
Ida tvekade lite men nickade sen.
Vi smög oss fram genom skogen Jag före och Ida efter fortfarande hållande Känguru.
Väl framme kikade vi försiktigt in i vindskyddet.
- Kolla! försökte jag kväva mitt förskräckta utrop.
- Ja, sade Ida och backade ett par steg.
- Dom ligger där och sover, viskade jag.
Ida nickade.
- Bäst vi går tillbaka så vi inte väcker dem, fortsatte jag.
Vi smög oss tillbaka viskande sinsemellan.
- Såg du vilka stora fötter, dom hade, sa jag.
- Ja, som träpinnar, sade Ida.
- Ja, alldeles bruna och håriga, sa jag.
-Mmm, sa Ida.

Sen gick vi hemåt innan det mörknade helt. Ida bar på sin Känguru hela vägen hem som hon nu sitter i soffan och delar en mandrarin med. Han har dessutom döpts till Lille Känguru Skutt.
Kanske det ordnar sig så att vi slipper köpa riktigt husdjur. Tänk vad billigt det blir. Sen vet jag inte vad djurskyddsföreningar o.dyl. tycker om att man har kängrur i hemmet. Kanske hade vart värre om det var en "riktig".