Maria

Grattis på namnsdagen älskling!

(Tur att du har systrar som heter samma och påminner mig)

Let´s Dance Morgan

Ja, jag vet. Det är säkert jättetöntigt att följa spektaklet som går på 4:an varje fredag och som vanligt när jag följer något kan jag inte låta bli att engagera mig upp över öronen eller i alla fall lite grann. Tycker det är facinerande. Oavsett om du gillar att titta på dans eller dansa själv eller som jag mest ser det som väldigt bra tv-underhållning. Sen är det viktigt att man håller på någon tror jag för att uppnå en viss grad av engagemang. Själv håller jag stenhårt på Morgan Alling. Inte egentligen för att han är bäst på att dansa. Vad vet jag om det egentligen. Men han är underdogen, den lite smårunda, tunnhåriga killen som man kan känna igen sig i. OK. jag är inte smårund utan rent lönnfet men ändå. Hans historia facinerar också. Föräldrar som vad jag förstått inte kunde ta hand om sig själva och knappast om ett barn. Rundflyttad på familjehem. Och ur allt det kom han stark och blev Akrobaten, Clownen, Tippen-Morgan, Pappan, Dramatenskådespelaren och nu snart förhoppningsvis Lets Dance vinnare.

Men det som gör honom riktigt stor som jag ser det är att han verkligen tar sig tid för sina supportrar. Har ett par gånger skrivit till honom på Facebook och gratulerat för att jag tyckt att de har varit bra och bägge gångerna har han tagit sig tid att svara. Herregud. Jag hade inte förväntat mig svar. Han får väl säkert 100 mejl om dagen. Hur hinner han? Dessutom kör han samtidigt som han tränar för lets dance en enman föreställning på dramaten där han spelar alla roller själv. Fan karln är ju ett fenomen. En gud! Hur hinner han med? Själv gnäller man när man har mycket på jobbet och mycket hemma. En otroligt bra förebild för alla kan man säga. Ska försöka gnälla mindre. Tänka på att det finns dom som klarar mycket mer och samtidigt tänka att jag själv klarar mer än jag tror. För det gör man. Gäller bara att försöka förstå det själv.

Söndag

Idag har vi lämnat Ida hos Farmor och Farfar. Maria ska på kurs och jag jobbar. Skönt för den lilla att få lite farmor/farfar tid och föräldrafritt.

Vi tog oss råd att gå ut och äta på Kolgrillsbaren, en ganska ny grekisk restaurang. Helt suverän mat och mysig liten kvarterskrog. Skönt att få liten egen "Qualitytime". Snacka om allt mellan himmel och jord som man inte pratar om när den lilla är med och tar uppmärksamhet. Jag behövde det och tror att Maria behövde det med.

Pokerpappan filosiferar

Hur kommer man till ro med sig själv? Hur hittar man en balans i livet? En balans mellan arbete och familj, vänner och fritid. Vad är rätt och vad är fel? Hur prioriterar man och värdesätter saker rätt? Det som känns viktigt nu kanske inte alls är så viktigt om ett år. Ska man då ångra att man prioriterade det? Ska man sätta upp mål för sig själv också eller bara för familjen? Om vad egot vill hindrar familjen, vännerna, jobbet eller familjen, vännerna, jobbet hindrar vad egot vill, vad är viktigast? Hur prioriterar man eller gör man inte utan låter det bara vara? Är universum oändligt? Har jag rökt på eller har förkylningen skadat hjärnan?



Jag vaknade i måndags morse med förkylning och känslan av att aldrig någonsin kunna ta mig ur sängen igen. Förkylning och feber gjorde sitt men även känslan av att vilja vara ynkligt liten och inte behöva ta ansvar över något. Bara vilja ligga i sängen och lämna över allt vad heter jobb, barn, hushållsarbete på någon annan. Ja, jag vet. Låter som en gnällig kärring. Det kanske är naturligt att känna så när man är sjuk vad vet jag. Ansvar blir ett skällsord för mig när jag tycker det blir för mycket eller när det är många saker jag vill men känner att tiden eller orken inte räcker till.

Vad har jag kommit fram till då? Har ju haft en vecka nu att sova massor, fundera och tycka allmänt synd om mig själv.
Det jag har kommit fram till är att jag tillåter mig bara att vara sjuk och liten när jag är ensam hemma. Annars går det inte och jag känner att de andra förtjänar bättre än en trött pappa/sambo som inte vill/orkar något. Ida förstår inte att pappa inte mår ok utan tycker jag är dum när jag inte vill leka. Maria, ja, hon har fullt upp med att tänka på sig och allt som ska hända med hennes operation och hon är ju sjukskriven på halvtid, ska jag då gnälla över en förkylning? nä. Ska bli skönt när det blir klartmed hennes op. Då blir jag den feta i familjen:)

Funderar på att skriva ner en lista på mål eller saker jag ska sträva efter eller vill göra. Tror det kan vara bra. Oavsett om det är genomförbart eller ej. Problemet med mig är att jag är en mästare på att hålla många bollar i luften utan att slutföra saker. Har ärvt den tveksamma färdigheten av min far. Som renoverat övervåningen i sitt hus i 20 år nu utan att det blivit färdigt. Han har för mycket olika saker andra tycker han "måste" göra. Därför blir inget klart i stället.

Ja, en hel del flum blev det nog där. Ta inte allt för allvarligt på det den som läser. Jag säger som Mowgli efter att Björnen Baloo släppt en bautasten i huvudet på honom -"jag mår fiiiint!"

Hektisk förmiddag

I dag har jag: Ätit frukost, plockat ur diskmaskinen, plockat i diskmaskinen, bakat siktkakor, gjort surdeg, gjort pannkakssmet, dammsugat huset, gräddat pannkakor, ätit lunch, torkat golvet. Så har min förmiddag sett ut mellan 8 och 11.45. Hyggligt impad själv faktiskt av vad man kan hinna med om man bara har orken och viljan. Andra dagar orkar man inte och vill inte göra annat än pilla navelludd. Dom dagarna ska man vara nöjd med oxå så länge som inte alla dagar ser ut så. Nu ska lillan till dagis och pappa till jobbet.

"Osten"

Nu ska jag berätta historien om "Osten". Eller ****** som han egentligen hette men vi kan kalla honom för Börje eller helt enkelt bara, Osten.

Det var sommaren 1994 och Sverige höll på att spela ett sedemera klassiskt VM-Slutspel i fotboll och själv hade jag genom arbetsförmedlingens försorg tilldelats ett sommarjobb på kommunen som gick ut på att hålla rent staden. Dom som kommer ihåg sommaren 94. Ni som var med då, gör det säkert med tanke på fotbollen. Ni tänker att det var en otroligt fin och vacker sommar. Det stämmer till stora delar. Men eftersom mitt jobb gick ut på att genom utomhusvistelse beväpnad med en plockkäpp/tång/sak rensa staden från allehanda skräp och vidrigheter kan jag tala om att det stämmer bara delvis. För inledningen på sommaren var faktiskt fruktansvärt regnig. I drygt en vecka regnade det på oss innan det fina vädret kom. Själv hade jag inte körkort på den tiden heller men var utrustad med en fenomenal kondition, som numera dessvärre är som bortblåst, så jag cyklade de 2.5 milen från Ervalla in till Örebro och tillbax varje dag. Sen gick vi och plockade. Där fick jag några arbetskamrater som jag senare aldrig mer träffade, varav flera var sådana man aldrig mer ville träffa och några som jag ändå tappade kontakten med, vilket var synd.

Det var Peter som jag parades ihop med och vi kom väldigt bra överrens. Han var en filosof och drömmare å det grövsta. Ett 25 årigt original som hade gått på högskolan i flertal år och läst utan att blivit nått eller hur man ska uttrycka det. Han hade lärt sig en hel del i alla fall som han delade med sig av. Vi hade trevligt den sommaren trots det halvtrista jobbet. Våra djupt invecklade filosofiska samtal förde oss ständigt på avvägar. Två personer med total brist på lokalsinne.

Sen var det 2 killar. Vi kan kalla dem Måns, som i Måns i Pelle Svanslös, och den andra som hade morotsfärgat hår kan vi kalla Bill eller Bull. Eller kanske Bill och Bull. Hur som helst. Måns och Bill och Bull gillade inte ideén att de skulle arbeta för att få betalt. De ville göra så lite som möjligt. De höll sig undan arbetet och det kändes tidigt som att de ville ställa till med bråk.

Sen var det då tre tjejer. Vi kan kalla dem Mona och Lisa och Stina. Mona och Lisa hade naturligtvis blivit ihop-parade att jobba ihop. Stina däremot, tjej i 25årsåldern med pojkvän och barn, skulle då jobba med "Osten". Jag tror Osten var ett par år äldre än mig. Osten tyckte om tjejer. Han tyckte om tjejer och tyckte det var okej att prata sex med och i princip stöta på Stina första dagen de jobbade ihop. Han tyckte nog att alla tjejer borde vilja ha honom. Han var runt 160 cm lång, tunn och smal och hade långt flottigt, mörkt hår i en tofs. Stina uppskattade inte Osten. Hon smet iväg till Mona-Lisa och i fortsättningen var det Mona-Lisa och Stina och Osten var inte välkommen där.

Osten började istället följa efter Peter och mig. Eftersom vi är hyggliga killar tyckte vi det var ok, till en början i alla fall. Fast Osten blev mer och mer konstig. Inte bara att han var smått besatt av Stina och hade allmänt skruvade fantasier. Han berättade hur han brukade bli utslängd från krogen för att han tafsat på tjejer. Han samlade på saker också. Saker som vi hittade på marken. Saker som någon kastat och betraktat som skräp. Lump.
- Man vet aldrig när man kan få användning av det, sa Osten, när han plockade upp ett oidentifierbart, rostigt föremål och stoppade det i sin ficka.
Peter och jag såg frågande på varandra men sa inget.

Jag tyckte synd om Osten. Jag märkte att ingen gillade honom. Jag stod ut med honom, ibland i alla fall, så vi pratade en del men jag tyckte han var konstig. Han skulle kunna bli jobbig om man släppte honom för långt in i den egna sfären, så jag gjorde inte det. Han ville bita sig fast som en igel kändes det som ibland. Antagligen behövde han väl en vän.

Måns och Bill och Bull gillade inte heller Osten men de gillade att driva med honom. Eftersom alla cyklade så stod våra cyklar utanför lokalen där vi hade rastplats. En dag när vi kom tillbaka och skulle äta lunch såg inte Osten sin cykel. Peter och jag gick in och Osten dröjde sig kvar och letade efter cykeln. När vi kom in i stugan satt redan Måns och Bill eller Bull där. De hånflinade. Mer än vanligt då. Peter och jag satte oss och åt vår matsäck. Sen kom tjejerna och efter ett par minuter kom Osten in.
- Vem är det som stoppad min hoj i en sopsäck? Frågade han med sin irriterande röst.
Ingen svarade. Måns och Bill och Bull hånflinade fortfarande, kanske ännu mera.
-Varför har ni stoppat hojen i en soppåse, fortsatte Osten nu mer direkt vänd mot Måns.
- Vet du inte att Ostbågar ska vara i påse? säger Måns hånleende och Bill eller Bull vrider sig krampaktigt i skratt.
Osten svarar inte utan går bara ut.
Jag suckade bara. Tyckte det var elakt men samtidigt ganska fyndigt. Hade varit roligare om det gjorts utan det tydliga uppsåtet att vara elak. Det var synd om Osten. Innerst inne ville han bli omtyckt men han visste inte hur man gjorde. Men mest var han bara konstig.

Nationaldagsfirande

Okej, Jag vet! Det är inte Sveriges nationaldag i dag. Det är fortfarande den 6e Juni. Måste bara skriva/skryta om vad jag ska göra den dagen. Efter viss möda lyckades jag boka 2 biljetter till EM-kval matchen Sverige-Danmark den 6e juni. En smått egoistisk 30-års present till min bror Morgan. Ok, han var inte direkt ledsen för den men för mig blir det ett stort äventyr. Har aldrig vart på en sådan stormatch förrut med så mycket publik.

Biljetterna hade visst sålts slut på 45 minuter men jag var väl förberedd på köpet. Hade ticnets sida framme en timme innan och uppdaterade den en gång i sekunden 3-4 minuter innan biljettsläppet. Och till min stora förvåning så fick jag tag på två biljetter, långsida *GLAD*.

Trött och förkyld söndag

Hade sovmorgon idag, till klockan 9. Otroligt nog hade Ida det med. Skönt för Maria. Vaknade med en tupp i halsen, hes och kraxig. Gjorde frukost till familjen, åt ihop och så kände jag mig så jäkla trött. Tänkte att jag lägger mig i Marias schäslong, vet inte om det stavas så, och vilar några minuter. Maria sa att jag kan gå in och sova igen om jag ville. Nädå, behövs inte säger jag. Ida väcker mig efter vad jag ser som en stunds vila.
-Mamma sover oxå, så nu vill jag leka med dig.
Känner mig allmänt vimmelkantig, fortfarande ont i halsen när jag sätter mig på golvet för att leka med henne. Då tittar jag till på väggklockan och inser att klockan är kvart i ett! Förtår inte någonting. Jag har alltså sovit från 9.30 till 12.45 när jag trodde jag hade vilat en stund. Bara att börja laga mat istället för att leka.

Nu på eftermiddan ska vi ut i snön och åka pulka alt. göra snögubbe. Vet inte riktigt hur temperaturen är men det är i alla fall drivor av snö som har kommit under natten. Man får försöka göra det bästa av det även om jag bara hoppas att det ska smälta bort och inte komma tillbaka förrän i december!

To VAB or not to VAB...

...That is the question. Det jag menar är att det är lite svårt med barn och sjukdom att riktigt veta hur sjuka de verkligen är och när de verkligen är friska. I måndags var Ida riktigt sjuk. Hade inte kunnat sovit på natten för att näsan var täppt och halsen hostig. Hon vaknade och skrek typ var femte minut och bad oss ta bort snuvan. Måste vara en hemsk insikt att Pappa och Mamma inte kan fixa riktigt allt. Så på måndagen hade hon feber, snuva och halsont. Natten mot tisdagen blev ungefär likadan. Under tisdagen piggnade hon till betydligt och man började fundera på om hon skulle gå till dagis idag då. Så jag frågade Ida om hon kanske skulle gå till dagis idag onsdag.

-Men det gör ju ont i min hals, jag är ju sjuk, snyftade hon fram.
Och man kände sig dum för att man ens frågade. Så vi bestämde att om hon var piggare idag får hon gå på torsdag. Idag har hon varit frisk men med snuva. Och jag orkar inte leka med henne så mycket som hon orkar och vill. Det vill säga typ hela tiden. Så i morgon blir det dagis och jag får gå till jobbet och vila mig :)