Kolmården

I Dag har vi varit på Kolmården. Det var en helt perfekt dag för Djurparksbesök. Lagom varmt och lite växlande molnighet som en meteorolog hade sagt det. (stavas det så, förresten, hm). Det värsta var att alla andra tyckte också att det var ett perfekt väder. Så trots att vi trodde att vi var ute i god tid så blev det kö i stort sett från norrköping till djurpark. Sen kräktes lillskrutten i bilen, och jag fick liggande mellan framsätena torka spyor bak samtidigt som Maria körde. Fanns ingen chans att vi skulle lämna kön där.





Väl framme fick Ida, som piggnade till så fort hon kom ur bilen, nya kläder och en banan att äta. Sen blev det Terrariet med spindlar, ödlor, ormar, hajjar och annat småläskigt. Och efter det var det dags för djurparken, vi skippade Safariparken i år. Kolmården för Ida har under ett halvår varit detsamma som, "där Bamse bor". Så det första vi gjorde var att gå till Bamseland eller vad det heter. Och för Ida var det som att komma till himmelen. Inte nog med att hon fick springa runt och leka i Bamses, Lille-Skutts(den riktiga), Skalmans och de andras hus. Hon fick dessutom träffa Bamse och Lille-Skutt på RIKTIGT! Jo, det är faktiskt sant. Och här nere är bildbeviset :)

Sen blev det titt på massa olika djur med delfinshowen som höjdpunkt. Det var väldigt mycket folk och långa köer men vi hade turen att slinka genom nålsögat. När man gått nästan tillbaka till utgången så är det en väldigt lång ganska brant nerförsbacke. Säkert 300-400 meter lång om inte mer. Vi satte oss där på en bänk som stod för Maria behövde äta och Ida och jag var också hungriga. Så vi tog de sista mackorna, satt där, återhämtade lite krafter och mumsade och tittade på folk som stressade ner.

Plötsligt händer något som jag bara kan beskriva som extremt och sjukt. Någon gallskriker och ropar uppifrån backen. "STOPPA VAGNEN!!!" Jag hinner se i ögonvrån hur något kommer farande och kastar mig instinktivt upp från bänken och lyckas få fatt på barnvagnen/sulkyn med barnet i innan den störtar in i en metallstolpe/Reklamskylt som står någon meter ifrån. Efter kommer en rätt chockad pappa springande. Vi är nog lite chockade till mans. Och han tackar mig och klappar om mig. Jag fattar nog fortfarande inte vad som hände. Tydligen hade han låst fast vagnen, vänt sig mot mamman för att prata och så hade vagnen gett sig iväg. Vill inte ens tänka på vad som hänt om jag inte haft turen att vara där och fått tag på den lilla tjejen. Den kom med en rasande fart, antagligen upp mot 20-30km/h. Nu gick det bra vilket var tur. Hade fått svårt att sova annars.