Höst

Har egentligen aldrig riktigt gillat den årstid vi går in i nu, Hösten. Regn, kyla och stormar som till slut mynnar ut i ett totalt nattsvart mörker innan snön kommer i November/December. Har ofta rent av mått dåligt, snudd på gått och blivit deprimerad. Men på senare år har jag och hösten så smått börjat förlika oss med varandra. Jag kan se en viss charm med det hela och har börjat inse att efter mörker kommer ljus och efter regn kommer sol och efter dag kommer natt, osv, osv. Kanske åldern gör att man blir lugnare, tryggare och mer tillfreds med sig själv. jag försöker lära mig uppskatta de små sakerna i livet mer. Att lära sig att leva nu. Fånga dagen som man säger. Att allt inte blir som man tänkt sig men för att det blir annorlunda behöver det inte vara dåligt.

Den här sommaren har varit en av de mest turbulenta, konstiga, fasansfulla, ledsamma, glada, härliga somrar jag upplevt. Kanske lite därför som hösten inte känns så påträngande jobbig.