Let´s Dance Morgan

Ja, jag vet. Det är säkert jättetöntigt att följa spektaklet som går på 4:an varje fredag och som vanligt när jag följer något kan jag inte låta bli att engagera mig upp över öronen eller i alla fall lite grann. Tycker det är facinerande. Oavsett om du gillar att titta på dans eller dansa själv eller som jag mest ser det som väldigt bra tv-underhållning. Sen är det viktigt att man håller på någon tror jag för att uppnå en viss grad av engagemang. Själv håller jag stenhårt på Morgan Alling. Inte egentligen för att han är bäst på att dansa. Vad vet jag om det egentligen. Men han är underdogen, den lite smårunda, tunnhåriga killen som man kan känna igen sig i. OK. jag är inte smårund utan rent lönnfet men ändå. Hans historia facinerar också. Föräldrar som vad jag förstått inte kunde ta hand om sig själva och knappast om ett barn. Rundflyttad på familjehem. Och ur allt det kom han stark och blev Akrobaten, Clownen, Tippen-Morgan, Pappan, Dramatenskådespelaren och nu snart förhoppningsvis Lets Dance vinnare.

Men det som gör honom riktigt stor som jag ser det är att han verkligen tar sig tid för sina supportrar. Har ett par gånger skrivit till honom på Facebook och gratulerat för att jag tyckt att de har varit bra och bägge gångerna har han tagit sig tid att svara. Herregud. Jag hade inte förväntat mig svar. Han får väl säkert 100 mejl om dagen. Hur hinner han? Dessutom kör han samtidigt som han tränar för lets dance en enman föreställning på dramaten där han spelar alla roller själv. Fan karln är ju ett fenomen. En gud! Hur hinner han med? Själv gnäller man när man har mycket på jobbet och mycket hemma. En otroligt bra förebild för alla kan man säga. Ska försöka gnälla mindre. Tänka på att det finns dom som klarar mycket mer och samtidigt tänka att jag själv klarar mer än jag tror. För det gör man. Gäller bara att försöka förstå det själv.