Mentalt stressad och fysiskt sliten

Det är så jag känner mig för tillfället. Stressad över saker som händer på jobbet och hemma. Stressad över saker som inte händer på jobbet eller hemma. Stressad över att jag inte orkar vara för min familj det jag tänker att jag vill vara. Stressad över att min kropp säger ifrån när jag behöver träna och inte "svarar" bra på träning och att tiden är för knapp fram till sista helgen i maj. Jag har blivit av med muskelbristningar i vader, hoppas jag i alla fall. Istället har jag ont från under tån till mitt under hålfoten. Molande värk som huvudvärk i foten vid ihållande ansträngning och belastning. Vid promenad/löpning och på jobbet. Det suger musten ur mig, mest för stressen att jag är långt ifrån att vara fit för att springa 4 mil. Jag försöker tänka att det löser sig men jag tror inte på det själv längre. Jag gillar inte att misslyckas och avskyr tanken på att det redan är försent. Men det är så det känns just nu.

Kan Maria åtminstone få komma till Ersta snart, tack. Och låt henne sluta hosta så förbannat.