Ishalka

Idag skulle jag springa mitt 4:e pass på 8 dagar och det var tänkt att bli det längsta hittills. När jag vaknade på förmiddagen vid halv 10, tack Eva för sovmorgon, så kändes det inte som det skulle bli av alls. Rosslig i halsen och tung i kroppen. Och vädret hade mysfaktor 0,3 på en 10 gradig skala. Nu är jag dock rätt envis av mig så jag tog på mig springkläderna och gav mig ut. Tänkte jag kunde ju gå stora delar av vägen om det var för tungt att springa. Nu var väglaget, jo, det påverkar när man springer med, påverkar inte bara bilar, det absolut sämsta tänkbara. Bitvis var det fläckar med frusen is, bitvis var det fläckar med porös mjuk is och där det såg ut att vara barmark var det ändå is. Jag spände mig och sprang som en stel gammal gubbe, trippade med små steg, stapplade i nerförsbackarna och halkade varje steg oavsett om det såg ut att vara is eller inte. Jag tog mig runt ett varv på 55 minuter på den slinga som jag sprang i fredags på 40 minuter. Jag var helt slut när jag kom fram men lycklig att fortfarande vara hel och vid liv. Så här efteråt är jag nöjd med att jag gav mig ut hur som helst.

Att berätta om något svårt för ett barn...

De senaste dagarna har varit ganska röriga och omtumlande kan man säga. Maria fick känningar av något som i slutändan ledde till att hon blev inlagd på USÖ kopplad till EKG apparat ett dygn från och med i onsdags eftermiddag. Jag hade kontakt med henne via telefon. Då hon var trött och hade ont och mest av allt behövde vila var det inte att tänka på att åka in och hälsa på henne hur mycket jag än ville. Dessutom hade jag Ida att tänka på. Först och främst, vad skulle jag säga? För jag visste att jag måste säga som det var men så att den lilla förstod, utan att göra för stor grej av det.

Jag: -Ida, mamma har fått åka till sjukhus och kommer sova där i natt.
Ida: - Jaha, är mamma sjuk?
Jag: - Mamma måste sova där för att doktorn ska undersöka vad hon behöver ha för medicin.
Ida: -okej

En halvtimme senare...

Ida: - Pappa, vart har mamma ont någonstans?
Jag tänker efter, och väger orden.
Jag: - Mamma har ont i magen och ont i huvudet, därför måste doktorn kolla vilken medicin mamma behöver ha för att hon ska bli bättre.
Ida - Jaha, okej.
Sen sprang hon in i sitt rum och fortsatte med sin lek.

Det som var så skönt var att det kändes som jag lyckades berätta för henne hur det var utan att göra Ida orolig. Hon var som vanligt. Lika glad på kvällen som vanligt och hon sov på natten. Och det gick bra att lämna henne på dagis på morgonen oxå. Själv var jag en osalig ande som lyckades somna endast tack vare att jag tänkte att jag behövde upp och ta hand om Ida på morgonen. Sen får jag säga tack till alla som varit till hjälp och moraliskt stöd. Det hjälpte massor måste jag säga.

Nu är det skönt. Maria är hemma och mår bättre. Jag är lugnare.

Sockertorsk

I torsdags gjorde jag en lasagne/pastagratäng. Jag tyckte det var väldigt gott om jag får säga det själv men Ida, som är min största kritiker var mer skeptisk. Hon åt vad man kan kalla en halv barnportion. Efter maten blev jag enormt söt/godissugen. Det enda som fanns hemma var bullar som vi bakade förra veckan. Så snäll/dum som man är ger jag henne en bulle och ett glas mjölk för att jag själv ska kunna moffa i mig några stycken med "gott" samvete. Plötsligt är hennes aptitlöshet som bortblåst.

-Pappa! ropar ida från vardagsrummet.
- Ja, svarar jag.
- Jag är mera hungrig, säger hon.
- Vad bra då kanske du kan äta upp det sista av maten, säger jag och tänker för ett ögonblick att jag är jättesmart.
- Jag tänkte att det kanske finns något annat, säger hon.
- Ja, om du äter upp maten först, säger jag.
- Nä, då vill jag inte ha, säger hon surt.

Ibland tror jag dom är för smarta för sitt eget bästa de små liven :-/

Laga mat på natten...

...är inget jag normalt brukar syssla med men nu hade vår kära frys bestämt sig för att balla ur totalt under dagen så när jag kom hem från jobbet runt halv tolv så var det bara att ställa sig vid spisen. Inget ont som inte har något gott med sig som en del säger. Vi fick frysen utrensad och rengjord(maria) och i runda slängar blir det 15-20 matportioner/lådor, några bärpajer som Ida och jag ska göra i morgon och så får vi äta gorbys hela dan i morrn. Jag lyckades dessutom sätta en femling på oddset i kväll. Katchiiiing!!! Väldigt nyttigt för mitt Ladbrookeskonto som nyss bara innehöll några få sekiner men nu en bra bit över vad jag en gång satte in. Går bättre när jag låter bli den fördömda pokern tydligen. Nej, nu är det dags att dunka huvudet i kudden.

The Amazing Cousins!

Sång: Ida "Nina Persson" Gréen

Gitarr: Fredrik "Thorleif Torstensson" Gréen