Sockertorsk

I torsdags gjorde jag en lasagne/pastagratäng. Jag tyckte det var väldigt gott om jag får säga det själv men Ida, som är min största kritiker var mer skeptisk. Hon åt vad man kan kalla en halv barnportion. Efter maten blev jag enormt söt/godissugen. Det enda som fanns hemma var bullar som vi bakade förra veckan. Så snäll/dum som man är ger jag henne en bulle och ett glas mjölk för att jag själv ska kunna moffa i mig några stycken med "gott" samvete. Plötsligt är hennes aptitlöshet som bortblåst.

-Pappa! ropar ida från vardagsrummet.
- Ja, svarar jag.
- Jag är mera hungrig, säger hon.
- Vad bra då kanske du kan äta upp det sista av maten, säger jag och tänker för ett ögonblick att jag är jättesmart.
- Jag tänkte att det kanske finns något annat, säger hon.
- Ja, om du äter upp maten först, säger jag.
- Nä, då vill jag inte ha, säger hon surt.

Ibland tror jag dom är för smarta för sitt eget bästa de små liven :-/