U2 New Years Day

Gott Nytt År alla!

Gott Nytt År!

Nu närmar sig det nya året och då ska man väl ge sådana där nyårslöften. Jag brukar oftast lova att inte ge några löften. Det brukar vara enklast att hålla :) Fast till nästa år lovar jag att gå och träna lite oftare. Jag ska även sköta mitt pokerspelande bättre. Föra statistik på mitt spel, inkomster och utgifter. För att få grepp på vad jag plussar på och var jag har mina läckor. Dessutom ska jag sköta bankrullen på ett annat sätt. Och i slutändan ska det ge ett plusresultat på sista raden vid nästa års slut. Eller så kan man lägga ner, haha.

Det här året som gått har inneburit en hel del förändringar i mitt och min familjs liv. Mycket har kretsat kring Marias operation, både före, under och efter. Jag är så glad att allt gått bra och att hon hämtat sig fint. Hittills gått ner otroliga 35 kilo. Fantastiskt! Sen bytte jag arbetstider och jobbar numera dagtid. Lite mindre pengar i kassan men jag mår mycket bättre vilket måste ses som viktigare. Pengar är inte allt. Det tråkiga är väl då M:s jobb. Blir så trött på jäkla kommunen. Dom tror dom sparar pengar när dom flyttar runt folk. Det enda dom gör är att skapa oro och instabilitet. Så går det när politiker ska leka chefer. Nötter!

Men i det stora hela har det varit ett bra år för mig. Och nu hoppas jag att nästa år blir än bättre. Har en del roliga spännande saker på G att se fram emot. Så det är med spänd förväntan vi tar emot det nya decenniet, 2010. Gott Nytt År alla vänner!

PungKuk

Läste en artikel i aftonbladet om namn som betyder en sak på ett språk och en helt annan sak på ett annat språk. Vilket i sin tur kan leda till pinsamma situationer. Vi har några utländska killar på jobbet och har väl lärt mig några namn där. Som Alfons som betyder hallick på Polska. Peder som betyder bög på serbiska. Sen finns det ju de stackars krakar som av sina svenska? föräldrar döpts till helt fruktansvärda namnkombinationer. Tänker främst på lilla Ann. Inget konstigt namn alls. Men hur tänkte familjen Ahl egentligen när de döpte minstingen till Ann? Pinsamt. Stackars tjej. lol. Sen letar man vidare och finner någon som heter Kuk i förnamn. Ingen höjdare. Eller Rump i efternamn. Jag lämnar Eniros personsök och letar på företagsnamn och fastnar för det här högst oskyldiga.

http://pungkuk.en.ec21.com/

Undrar om någon där vet vad det betyder här och jag blir smått nyfiken på vad det står för där borta :)

Varians???

KK mot 74 på brädan 668, alla marker åker in, 5an på river för stege. Första given i en turnering Höjer med AA mot AQ, floppen Q,10,2 regnbåge, satsar pott, syn, 6a på turn, jag ställer in syn, river Q, ridå igen. Varför kallas det varians när jag så ofta går in med bästa händerna och slutar med att bli utdragen av 1-4% are? Mer en upprepning än varians, lol. För något år sen skulle jag vara rejält tiltad nu men jag i min enfald tror inte på det där med rigg och så..

Barnlediga

Barnlediga har vi varit i helgen. Ida har varit hemma hos sin farmor och farfar och vi fick tid till att handla julklapp åt henne. Själv har jag känt mig småkrasslig, mest halsont, från och till i drygt en månad. Senaste en och en halv veckan har det varit mer konstant. Tidigare i veckan var vi och tog vaccinationssprutan. Ida var jätteduktig. Efter det har Maria haft ont i armen och jag kände mig rätt ok förutom halsen då. Fram till i fredags natt då jag vaknade med frossa, vill tro det beror på sprutan. Det gav inte med sig på 2 timmar. Tills jag tog en ipren och kunde sova. Sen mådde jag kass hela lördagen fram till sent på eftermiddagen. Var inget vidare sällskap när vi handlade.

Idag sov jag länge, till 10, och när jag gick upp hade M städat huset. Hon är så duktig. Själv har jag bara mått uselt och inte varit till mycket hjälp hela helgen. Jag vet att vi behöver se över våra dagliga rutiner för att få något vettigt gjort i det här huset men när man är trött redan när man hämtar på dagis är det svårt att orka ta itu med saker. Sen har M en skittaskig situation på sitt jobb. Fattar inte att man får behandla sin personal som Örebro Kommun gör. Dom säger att de omorganiserar men i det stora hela är det bara psykisk mobbing. Det ironiska är att hon jobbar inom den sociala sektorn. Där man tar hand om folk. Men de tar jävlar i mig inte omhand om sin egen personal.

Lite poker igen

Pokern har känts rätt så kul igen på senaste tiden. Mina resultat har varit positiva men jag väntar fortfarande på den där riktiga fullträffen. Jag var relativt nära den i söndags, spelade pokerstars 250k dollar event, slutade 112 av 31928 personer och fick en slant. Fast dom större pengarna finns på finalbordet och dom riktigt stora finns topp-3. Och igår gick jag långt i en turnering med 2 dollar i inköp drygt 3900 deltagare. Åkte på 34 plats av 3992. Man får en slant men behöver ju komma till finalbord för att det ska göra någon större skillnad. Tycker jag själv spelar rätt bra nu, nära ultimat poker. Bara att fortsätta försöka så kommer den där storvinsten till slut,,,,,, och då!! :-)

Morgonträning

Igår kväll gick jag och la mig tidigt för att kunna vara uppe med tuppen idag. När klockan ringde 20 i 5 var jag redan vaken. Helt galet med tanke på hur morgontrött jag brukar vara. Sen gav jag mig ut och sprang en runda. Hade tänkt att springa 2.5 kilometer i elljusspåret men det var inte upptänt. Så jag sprang 10 minuter bort och 10 minuter hem. Och nu sitter jag här och äter yoghurt och musli. Pigg som en nötskrika :) men det går väl över fram emot dan misstänker jag.

Jobbat "Halvdag"

Idag har jag jobbat halva dagen på jobbet och halva dagen hemma. Jag och farsan har byggt en dörr eller hur man säger det. Gick riktigt bra trots lite små svårigheter. Slutresultatet blev helt ok tycker jag. Nu är det lite målning och spika panel och lister kvar. Men nu har vi i alla fall en dörr till vår entré.

Medrigg eller skicklighet?

Helt sanslöst är det men jag lyckades bli 3a igår kväll i samma turnering som jag blev tvåa i dagen innan. 291 deltagare denna gången. Det var riktigt kul att sluta på andra plats eftersom jag haft lite funderingar om mitt eget spel och gjort vissa justeringar. Att det skulle betala sig var ju något jag hoppades på men verkligen inte trott på att det skulle gå så snabbt. Att sen lyckas komma topp 3 för andra gången i rad i en turnering med 250+ deltagare har aldrig hänt mig tidigare i min 5åriga nätpokerkarriär. När jag tänker tillbaka på hur jag spelade igår och i förgår så kan jag konstatera att jag hade tur ett par gånger i måndags då jag hade oddsen emot mig men lyckades vända. Igår, satte jag mig aldrig i något sådant läge. Jag hade procenten på min sida och korten tilläts stå sig. Det är flyt på sitt sätt men om man spelar rätt och därigenom undviker de svåraste besluten tar man sig naturligt längre i en turnering. Sen om det är tur eller Medrigg eller vad man vill kalla det. Tycker själv jag hade en del nödvändig tur i måndags men att jag spelade skickligare igår. Hur som helst är jag väldigt nöjd. Det känns som att jag tagit både mitt kontantspel och turneringsspel till ytterligare en nivå.

Andra dagen vab

Att vara hemma för vårda av barn kan ibland vara riktigt skönt ska jag ärligt erkänna. Och tydligen tycker min dotter det med. Märkte igår eftermiddag redan att hon började piggna till lite och i morse så kändes hon rätt mycket som vanligt. Hon var glad och pladdrade som alltid annars vid frukostbordet så då ställde jag frågan "Hur mår du idag, Ida?"
Jag såg på henne att hon tänkte svara direkt, rent reflexmässigt, att hon mådde bra men hon stannade upp, slutade le och sa med tung röst "inte så bra". Redan vid 4 års ålder en stor skådespelare. Då sa jag till henne att "du behöver inte gå till dagis idag eftersom du hade feber igår men i morgon kan du gå dit" Då sken hon upp igen och allt var bra, haha.

Het på pokern igen...och febrig dotter...

Det var längesedan något av Pokerpappans inlägg handlade om poker. Antagligen för att jag varken varit särskilt sugen på att spela och när jag gjort det har jag varit iskall eller spelat klappruttet. Som igår, söndags när jag spelade Sunday 250K på Stars. Spelar ganska bra fram till efter första pausen och ligger en bit över average när det kommer en hand där jag höjer upp 66 och får syn från BB. Flopp 4,5,8. Det känns som en bra flopp men killen checkar och när jag fortsättningssatsar så går han all-in. Han har mig täckt och jag har fortfarande runt 20bb kvar om jag foldar. Jag trycker på time och funderar. Han har antingen träffat eller så är det en tvärbluff. I efterhand är det en solklar fold men jag klarade inte att lägga mig och gör en åsnesyn där killen floppat 2par med 8,4 och jag bustar med kanske en halvtimme kvar till pengarna. Detta fick mig att verkligen fundera på vad jag sysslat med,,, i alla fall över natten.

Idag, på det igen och in på svenska spel denna gång. Med en febersjuk Ida kunde jag sitta en stund på eftermiddagen och spela och plötsligt händer det. Jag spelar rätt, lägger mig när motståndarn "visar" att han har en bättre hand. Synar när jag läser deras satsningar som konstiga. Och jag träffar floppar som jag inte gjort på länge. Självförtroendet stärks och plötsligt spelar jag poker som jag ska, vågar göra rätt. Inbillar mig inte att dom bluffar så fort dom höjer mig, satsar för värde när jag känner att jag har dem, och jag vinner pott efter pott, och plussar 5 inköp på knappt 2 timmar.

Går sen in och spelar kvällskvisten, 20 kronor i inköp. Där åker jag tidigt på 310 plats. Faktiskt med AA men då var jag rejält skadskjuten, hade bara 6bb kvar och rök mot KK så det var inget att säga om. Köper sen in mig i en snabbturnering 50kronors som börjar halv elva. 260 deltagare och självförtroende och spel håller i sig och jag får dessutom en hel del bra kort. Och otroligt nog får QQ stå sig mot A7, AJ vinner mot 1010, till och med AA får stå sig mot underpar, lol. Jag var riktigt illa ute i en hand. Gick all in för att vinna blindsen med A5 och fick syn av A7. Förstår inte hur han orkar syna med A7 för 2/3 av sina marker men det straffade sig då en skön 5a ramlade ner på rivern och min antagonist blev rejält skadskjuten och jag själv dubblade upp och befann mig plötsligt på 4e plats när det återstod runt 25 man.

Sen pågick spelet och mestadels bestod det av blindsstölder. Inte mycket spel eftersom i princip alla var shortstackade. Passar mig rätt bra. Tror jag är rätt hygglig på det shortstackade spelet. När det så var 5 man kvar av de 260 startande så var jag på 4e plats. Klarade mig kvar till det var 3 kvar utan några större svårigheter men jag låg då klart sist då 2an gör ett katastrofspel. Han har 130000 marker på knappen och chipleader ca 250000 på small blind jag har 75000 och sitter på bigblind, blinds är 7500/15000. Jag har en skaplig hand, kommer inte ihåg vad, men när killen på knappen höjer med 100000 av sina marker överväger jag för ett ögonblick att ta syn innan chipleadern reraisar all in. Jag foldar och killen på knappen synar lite skamset och visar upp dam7 off, och chipleaderns AK står sig och jag är hastigt och lustigt 2a i turneringen. Sen tog det bara 2 händer. Jag var allt för shortstackad så jag fick lov att ställa. Men en andra plats av 260 är inte illa pinkat. Riktigt nöjd får jag vara med det!

Tandvärk

I början av den här veckan så hände något som är en stor fasa för mig. Jag fick tandvärk. Har haft ont i munnen tidigare men nu blev halva käften förlamad av smärta. Och vad gör man då när man är smått fobiskt rädd för att gå till tandläkaren? Jo, man proppar i sig alvedon och ipren. Man tokborstar tänderna och tokgurglar munskölj och hoppas att det gåröver om några dagar. Innerst inne vet man att man bara skjuter upp det. Det blev ju något bättre. Så jag har gått med värk som jag dämpat med alvedon och ipren hela veckan fram tills idag. Då blev det outhärdligt. Inte smärta eller så utan tanken, insikten att det inte går över kom plötsligt.

Jag ringde min älskling från jobbet som genast ringde och bokade en tandläkartid. Klockan var då 10 och jag fick en tid 11.30. Snabba ryck och ingen tid till ånger. Vi åkte iväg och jag gick till tandläkaren första gången på, låt oss säga, flera år. Fick en kanontandläkare som jag inte minns vad han hette. Förklarade noga vad som skulle göras, rotfyllning, och tog allt i väldigt lugn takt. Ondast var bedövningsspruta och när han fyllde igen hålet med meducin. Jobbigast var ljudet av tandläkarborrarna. Efter det var klart gick jag direkt till min folktandvård och bokade en tid för att slutföra arbetet, själva rotfyllningen. Lika bra att boka tid direkt så man inte får något tokigt fobiskt återfall.

John Alvbåge 2009

VI har sveriges bästa målvakt! John Alvbåge heter han!

IF Elfsborg - Örebro SK -09

min och brorsans feta nackar ca 3.40 in i filmen

Nya tider-Bättre tider

Från och med måndag så jobbar jag inte längre tvåskift utan dagtid. Känns lite konstigt. Skönt på ett sätt och vemodigt på ett annat. Har jobbat de tiderna i runt 3 år nu tror jag det är. Eftersom vi är en mindre grupp på kvällarna så blir vi tightare, kommer sakna att jobba med dom grabbarna men kommer nog inte sakna tiderna lika mycket. Ska bli skönt att få jobba samma tider hela tiden med tanke på sömn och de kvällar man får hemma nu med familjen. Blir roligt att jobba mer med Micke också.

Dagis regler

Förbannade jävla dagisregler! Dagis är tydligen till för dagis. Dagis är inte till för barnet. Dagis är inte till för föräldrarna. Dagis är bara något man är tvungna att ha. Inte tvungna att varje enskilt barn får en sån bra lösning som möjligt. Man tvingas fuska för att få en lösning som passar dig och ditt barn. Alla föräldrar vill väl sitt eget barn det bästa. Det glömde dom som bestämmer bort. Dom kan fara åt helvete jävla politiker som sätter upp regler som om dom tror att alla personer jobbar 7-16. Det är förfan 2009. Halva sverige jobbar inte sådana tider längre. Och som vanligt lever dom som bestämmer i en fantasivärld. Hörde dessutom att de var på gång att dom ska ta bort nattdagis. Det är inte bara fel och olyckligt. Det är så innihelvete diskriminerande mot alla ensamstående som jobbar kväll. Jobbar man kväll så ska man vara hemma tills en halvtimme innan barnet ska till dagis. Sen ska man jobba ett helt pass. Sen ska man upp igen på morgon efter att ha sovit max, jag säger max 6 timmar och ta hand om och aktivera sitt barn! Om vi vänder på det. Vem som jobbar 7-16 kan tänka sig att efter att de jobbat klart sitt pass vara hemma med sitt barn själv, aktivera, leka, laga mat, ta hand om hushållet fram till klockan 12 på kvällen. Då blir barnet trött och vill gå och lägga sig. Sen kanske du kommer i säng halv ett och lyckas somna vid 1 om du har tur eftersom du är så uppe i varv efter ett arbetspass plus att du tagit hand om och aktiverat dit barn i 8 timmar efter att du jobbat klart. Så vill dagis att min vardag ska se ut. Och jag vägrar att fuska och säga att jag ska börja jobba tidigare för att jag ska kunna gå hem innan jobbet, sova/vila ett par timmar för att sen känna mig som en människa igen. Istället får jag ge mig. Jag får ändra arbetstider för att dagis inte kan tillgodose de mänskliga behov jag och min dotter har. Och till er politiker som sitter med makten kan jag bara säga. Kom för fan in i 2000-talet någon gång!

En annorlunda födelsedag

I går var min födelsedag. 37 år. Tänk. Och i hjärnan känner man sig inte en dag över 25. Ibland inte äldre än 17. Mest ser man kanske på att andra blir äldre att man själv blir äldre. Och att man är lite stelare i leder innan träning, ömmare i muskler efter träning, lite bakfullare dagen efter fest. Man behöver helt enkelt längre tid för att återhämta sig.

Eftersom vi firade min födelsedag på lördagen så blev det inte så mycket firande på söndagen. Hade önskat mig en liten fotbollsresa av min bror. Vi bilade ner till Borås för att se ÖSK ta sig an Elfsborg på Borås Arena. Vi var ute i god tid, var där kvart över fem, men inte så tidigt så att det fanns något överhuvudtaget att göra när vi kom fram. Det fanns ett par köpcentran men dom stängde klockan 17. Vi var bägge i behov att uppsöka toalett efter resan. Fick då syn på McDonalds. Trodde alla sånna hade öppet till midnatt men inte i Borås. Där stängde det 17. Helt sjukt! Var bara att knipa igen tills klockan blev 18.30 när vi kom in på Arenan. Inte ens pressbyrån var öppen, stängde 17.30. Så den lyckades vi missa med. Hittade så en vidobutik som faktiskt hade öppet. Gick dit och köpte varsin kvällstidning, så då hade vi i alla fall något att göra en stund.

Matchen i sig var väl ingen höjdare som Örebrosupporter. Elfsborg var allt för starka den här gången. Dom kom i anfall efter anfall i inledningen och ÖSK hade spelare som låg fel i sina possitioner och efter 13 minuter stod det 2-0. Ridå! Visserligen fick vi en reducering men sen stängde Boråsarna matchen. Det var ungefär 150 tillresta Örebrosupportrar, 2 busslaster och ett antal galningar som vi som bilat ner. Stämningen var possitiv under hela matchen och jag hade innan inte tänkt stå och sjunga och skrika något men det var ju omöjligt att låta bli. Men så vuxen har man i alla fall lyckats bli att man inte hängde på diverse "nidvisor" om borås och andra lag/orter, främst då Norrköping och Västerås som fick sina skrapor. Måste dock säga att en del var rätt fyndiga.
Som:
Melodi "herrarna i hagen"
"Peking och Elfsborg är inte som vi andra, aaj aaj, dom ligger med varandra, aaaj dom ligger med varandra"

Sen blev det en lång hemresa med en förlust i bagaget. Men en kul och lite annorlunda födelsedag.

Usain Bolt, eller Osann Bolt

Måste bara kommentera det helt osannolika världsrekordet på 100meter. Karln springer på smått otroliga 9.58 och utklassar Tyson Gay som springer på 9.71 vilket, om jag fattat det rätt är den 3:e snabbaste tiden genom tiderna och bara Usain Bolt har sprungit snabbare någonsin. Får hoppas att det inte kommer fram att han dopat sig eller något skit. Känns inte så nu i alla fall.

Fel sida

Jag har jobbat 2 dagar nu sen semestern. Saker är på väg tillbaka till vardagen. 5 veckor är länge men som vanligt när man kommer tillbaka till jobbet så känns visa saker som man aldrig kommer ifrån. Då menar jag de saker på mitt jobb som fungerar dåligt eller rent av inte fungerar alls. Själv hade jag ambitionen eller ska vi kalla det förhoppningen att kunna koppla bort dom sakerna och bara gå dit och göra mitt jobb och sen gå hem och vara glad. Det sprack direkt dag 1, i måndags, när jag insåg att "någon" som skulle, inte hade skött min tidsrapportering under tiden jag varit borta, vilket hade lett till att jag blivit utan lön för den gångna månaden om jag inte kastat mig över telefonen igår morse och rett ut andras skit. Jag hade också bestämt mig för att gå till sängs när jag kom hem för att få rätt mängd vila. Det har jag lyckats med hyfsat men i morse vaknade jag på fel sida i alla fall. Känner mig bara allmänt sur. Blir säkert synd om mina arbetskamrater när jag väl kommer till jobbet i eftermiddag, lol.

Semestern

Det har varit helt underbara semesterveckor, är inne på den sista nu. Känns alltid lite vemodigt även om jag konstigt nog ser fram emot att börja jobba igen. Måste trivas på jobbet eller något sånt tokigt :) Ny dator har jag fått köpa mig också. Blev snabba ryck, säkrast innan min kära sambo ångrar sig.

Kolmården

I Dag har vi varit på Kolmården. Det var en helt perfekt dag för Djurparksbesök. Lagom varmt och lite växlande molnighet som en meteorolog hade sagt det. (stavas det så, förresten, hm). Det värsta var att alla andra tyckte också att det var ett perfekt väder. Så trots att vi trodde att vi var ute i god tid så blev det kö i stort sett från norrköping till djurpark. Sen kräktes lillskrutten i bilen, och jag fick liggande mellan framsätena torka spyor bak samtidigt som Maria körde. Fanns ingen chans att vi skulle lämna kön där.





Väl framme fick Ida, som piggnade till så fort hon kom ur bilen, nya kläder och en banan att äta. Sen blev det Terrariet med spindlar, ödlor, ormar, hajjar och annat småläskigt. Och efter det var det dags för djurparken, vi skippade Safariparken i år. Kolmården för Ida har under ett halvår varit detsamma som, "där Bamse bor". Så det första vi gjorde var att gå till Bamseland eller vad det heter. Och för Ida var det som att komma till himmelen. Inte nog med att hon fick springa runt och leka i Bamses, Lille-Skutts(den riktiga), Skalmans och de andras hus. Hon fick dessutom träffa Bamse och Lille-Skutt på RIKTIGT! Jo, det är faktiskt sant. Och här nere är bildbeviset :)

Sen blev det titt på massa olika djur med delfinshowen som höjdpunkt. Det var väldigt mycket folk och långa köer men vi hade turen att slinka genom nålsögat. När man gått nästan tillbaka till utgången så är det en väldigt lång ganska brant nerförsbacke. Säkert 300-400 meter lång om inte mer. Vi satte oss där på en bänk som stod för Maria behövde äta och Ida och jag var också hungriga. Så vi tog de sista mackorna, satt där, återhämtade lite krafter och mumsade och tittade på folk som stressade ner.

Plötsligt händer något som jag bara kan beskriva som extremt och sjukt. Någon gallskriker och ropar uppifrån backen. "STOPPA VAGNEN!!!" Jag hinner se i ögonvrån hur något kommer farande och kastar mig instinktivt upp från bänken och lyckas få fatt på barnvagnen/sulkyn med barnet i innan den störtar in i en metallstolpe/Reklamskylt som står någon meter ifrån. Efter kommer en rätt chockad pappa springande. Vi är nog lite chockade till mans. Och han tackar mig och klappar om mig. Jag fattar nog fortfarande inte vad som hände. Tydligen hade han låst fast vagnen, vänt sig mot mamman för att prata och så hade vagnen gett sig iväg. Vill inte ens tänka på vad som hänt om jag inte haft turen att vara där och fått tag på den lilla tjejen. Den kom med en rasande fart, antagligen upp mot 20-30km/h. Nu gick det bra vilket var tur. Hade fått svårt att sova annars.

Kan detta vara Lagerbäcks efterträdare?

Tankar angående tjejers intressen

När man som jag, promenerar en hel del, så kommer det upp en del intressanta eller annorlunda tankar och funderingar. Om man promenerar tillsammans med någon, som jag nu ofta gör med mina bröder, så blir tankarna ibland till mer eller mindre intressanta diskussioner. En kompis sa en gång att han tyckte att tjejer inte har några hobbys. Vi pratade en del om det utan att egentligen komma fram till något mer än att vi konstaterade att man är olika. Men tanken har legat kvar och dykt upp ibland.

I helgen hade vi besök av de nygifta ungdomarna och tankarna på det här med tjejers intressen eller eventuella "brist" på hobbys började snurra i skallen på mig igen. Tjejernas stora "intresse" är att åka någonstans och titta i affärer och troligtvis handla något, oavsett om man verkligen behöver eller inte. För mig är det fortfarande efter 7-8 år som sambo väldigt knepigt att förstå att handla kan vara en hobby. Jag handlar för att jag verkligen behöver det och inte fan är det någon hobby jag har. Så länge man gör det för att man behöver ha en specifik sak är det helt okej för mig men att gå i affärer för att "titta" är väl mer en följd av ett sjukt konsumtionssamhälle än ett intresse? Eller så är det bara att vi är olika. Maria tycker jag är tråkig när jag är med och handlar för att jag inte har något intresse för det och jag kan inte förstå hur det ens kan vara roligt att handla eftersom det för mig är något man gör för att man behöver ha något och inte för att det är en hobby o.s.v. Genom åren har vi dock lyckats komma till någon slags medelväg eller åtminstone viss förståelse för den enes intresse och den andres "oförmåga" att förstå att det ens kan vara ett intresse :)

Överraskning

Idag var Ida hängig. Feber och snuva på morgonen så det fick bli VAB för min del. Hon satt och låg mest framför TVn under dagen. Tycker dock att hon piggnade till fram mot eftermiddagen. Själv fick jag massa tid att ägna åt den lilla överraskning som är för Maria när hon kommer hem. Massiv hjälp hade jag av .... som kom hit idag. Jag vet. Det är superhemligt tills hon kommer hem, lol. Hur som helst blir det bra och jag förväntar mig att hon ska bli både överraskad och glad. I övrigt blir Ida och Jag väldigt glada att få hem henne hit i morgon. Så skönt att operationen gick bra. Längtar nu.

Min modiga tjej

De senaste veckorna har jag haft någon släng av skrivkramp. Det har hänt mycket och varit många saker på gång med Marias operation som den stora händelsen.

Idag opererades hon på Ersta i Stockholm. Allt verkar ha gått som det skulle och hon mår så bra man kan göra efter en bukoperation. Hon är så modig som vågar göra en sån här sak. Modigt att se det som en utväg, en konstruktiv väg mot viktminskning och bättre hälsa efter åratal av försök via alla möjliga metoder och dieter utan att få till det. Modigt, att ta klivet rätt ut i det okända, att bli smalare, att äta mindre, att kanske tappa sockersuget, att finna en balans i livet där mat, godis och läsk inte är viktigt på fel sätt. Kanske få ett liv där man äter för att leva och inte lever för att äta. Att vara bra utan att vara duktig. Att njuta av livet utan att ställa orimliga krav på sig. Att se sin egen vackra insida och acceptera den. Fan vad bra gjort Maria! Och fan vad modig du är! Älskar dig!

Senaste Veckan

Sen förra innlägget har jag hunnit med att se Sverige förlora mot Danmark på plats på Råsunda. Själva matchen var mer en upplevelse än roligt så vi glömmer den nu. Resan till Stockholm i sig var rolig. Gav mig chansen att komma lite närmare min bror. Vi fick chansen att snacka på tu man hand och uppnådde nog större förståelse för varandra än vad vi någonsin gjort. Roligt.

Under veckan som vart och veckorna som kommer ligger mesta fokus på Marias operation och förberedelserna inför den. Blir både spännande och antagligen jobbigt med. Jag lever i tron att allt löser sig och blir bra. Ska börja äta diet samtidigt som henne delvis som stöd men främst för att jag själv också behöver och skulle må bra av att äta bättre och tappa några kilon.

I helgen har vi nu varit i Skövde och firat Emelies och Olofs bröllop. Var uppe redan på fredagen och hälsade på dom efter bröllopsakten som de valt att göra själva med bara sina Mammor som vittnen. En kul och lite annorlunda idé tycker jag. Så fina och söta var dom :)
Sen på Lördagen var det bröllopsfest med runt 60 gäster utomhus och vädret höll sig i schack och jag tror alla var glada och verkade ha jättetrevligt. Det hade i alla fall jag. Sen hade jag otroligt nog sinnesnärvaron att hinka i mig en liter vatten eller nått när vi kom hem till Syster Pia så jag slapp i princip baksmälla. Bara lite seeeeg idag.

Ny helg i hufvudstaden

Ledig idag och en ny helg i Stockholm väntar. Denna gången ska jag inte springa utan titta på när 22 karlar jagar en boll som mindre vetande personer brukar beskriva "det gröna fältets schack", fotboll. Det är VM-Kval landskamp mellan Sverige och Danmark. Köpte plåtarna till min bror Morgan och mig i 30-års present till honom. Lite ego kanske att bjuda med sig själv på hans resa men jag kunde inte missa tillfället att gå på en sådan match. Har ju aldrig varit och sett dom stora grabbarna och framförallt inte den ztora grabben, han med stort Z. Hoppas på en härlig kamp där Zlatan får visa den svenska hemmapubliken att han är en av de 4 största spelarna i världen. Vilka de andra 3 är? Enligt mig Lionel Messi (störst just nu), Christiano Ronaldo och Fernando Torres (trots att han gjorde dödssynden och valde att gå till Liverpool, usch). Hur som helst blir det nog kul. Ska försöka få brorsan att hänga med och se något av Nationaldagsfirandet också. Vet inte hur pigg han är på det men.

Jag gjorde det!

Vilken obeskrivlig fantastisk känsla! Jag gjorde det! Jag sprang/gick de 42195 meter, ett Marathonlopp. Förberedelserna dagen innan och på tävlingsdagen var perfekta. Vi visste att det skulle bli varmt och just därför bestämde jag mig för att lägga fokus på allt annat än värmen. Jag skulle dricka och äta av allt som erbjöds på vätskekontrollerna. Och så hade jag Pia som moraliskt stöd och farthållare. Hon hade besvärligt i värmen stackaren och tvingades till slut bryta efter halva loppet. Jag borrade ner huvudet i backen och malde på. Fanns inte många tankar på att ge sig. Efter 17-18 kilometer kom dock resultatet av allt för lite träning. Låren började krampa och jag tvingades gå emellanåt för att få det att släppa. Perioderna av promenad blev tätare och när jag passerade första repet så tror jag att jag hade 7 minuter till godo. Jag bet ihop och malde på och sprang när kramperna släppte och gick igen när jag började känna igen. Kändes som en hårfin avägning att inte springa på för hårt så att jag blev liggande med kramp. När jag passerade 30 kilometer hade jag min tyngsta period. Krampkänningarna ville inte släppa ens när jag gick och min tanke var att kliva av vid sista snöret vid 32km om inte snöret i sig stoppade mig. Ville bara göra slut på lidandet. Sen hände något. Jag lyckades missa 32 kilometersskylten och kom till 33 när jag trodde det skulle vara 32. Det stärkte mig enormt. Dessutom var krampen bättre då. Jag tänkte. Fan, nu har jag sprungit 33kilometer. Nu får dom fan släpa av mig om jag ska ge mig. Det gick långsamt men jag tog mig framåt. Sista 500meter in mot stadion kom pia och möte mig och sprang med mig. Stärkte mig enormt och krämporna minskade drastiskt bara av att se stockholm stadion. När jag sprang in genom tunneln under stadion var jag gråtfärdig. Vilken lycka. Jag gjorde det! Det som ingen trodde jag skulle klara. Som så många skrattat åt. Igår var alla vi som sprang dom 42195 metrarna bäst i världen!

Grattis också till Figge och hans kompis Kalle som tog sig runt på imponerande 4.23-4.24.

Stockholm Marathon

I morgon klockan 14.00 står jag, mot alla odds efter ett halvår med muskelbristningar, förkylningar och framförallt bristande motivation på startlinjen för att springa Stockholm Marathon. Jag vill bara tacka alla som ger mig stöd för att våga försöka genomföra det. Även ett litet tack till er som inte tror på mig, det sporrar till att göra ett rejält försök i alla fall. Jag har inga högre förväntningar på mig själv än att jag ska stå på startlinjen och göra mitt allra bästa. Det är ganska skönt och som vanligt när man slår ur underläge är det på något vis lättare att utföra underverk. Det kommer bli varmt har jag förstått och jag försöker nu intala mig det att värme är mycket bättre än blåst och regn. Det ska bli så roligt!

Ett särskilt tack till Pia som ordnat och fixat med allting och dessutom förbarmat sig över mig och på någotvis gått med på att släpa mig runt banan. Hoppas bara jag kan plocka fram den där orken och styrkan som jag vet finns där inne under alla lager av fett och stelhet :) Så att jag kan följa med och emellanåt vara henne behjälplig som draghjälp och moraliskt stöd också.

Nu är det mest en väntan på att åka tåget upp mot stockholm. I jämförelse mot igår då jag var kolugn så har jag nerverna ute på tröjan nu. Är nog mest för att jag är ivrig att få komma iväg och få sätta igång. Den känslan går kanske över när man har sprungit någon mil i morgon. hehe.
Tack alla ni som kommer och hejjar också och ni som varit moraliskt stöd under resan fram till i morgon.

Att Blogga

Tror jag har tröttnat lite grann på att blogga. När jag läser mina egna blogginlägg börjar jag förstå det. Tror inte att det är det att det händer mindre saker just nu. Kanske snarare tvärt om. Men jag saknar inspiration för att skriva och vill skriva för att det ska vara kul att läsa för den som nu läser. Och just nu tycker jag inte själv att det varken är roligt eller intressant det jag skriver. Och inte särskilt roligt att skriva alls.

Sjukskriven

Idag tog jag rätt tidigt beslutet att det nog var för tidigt att gå iväg och jobba än. Tänkte på det igår kväll att det är en sak att orka vara vaken en hel dag utan att göra massa saker. En helt annan sak att jobba med tunga lyft och i högt tempo. Fast jag har ju inte ens klarat det första. Så jag ringde vårdcentralen fick en tid 14.15 och av läkaren blev jag sjukskriven fram till fredag utan att ens behöva "be om att få sjukskrivas" vilket var skönt. Hon undersökte och när hon tittade i halsen lyckades jag hosta henne rakt i ansiktet. Inte så trevligt men om man petar någon med rethosta på tungan med en glasspinne får man nästan skylla sig själv. Sen fick jag stark hostdämpande medicin som ska tas när man ska sova. Kanske jag kan slippa hosta tills jag kräks på kvällar och nätter.

Sjukvården

Idag ringde en sjuksköterska/skötare från Previa för att kolla hur det är med mig. Efter att vi pratat i några minuter så "konstaterade" han att jag antagligen hade en bakterie i halsen. Jag borde ringa vårdcentralen tyckte han, för att få meducin. Jag gjorde det och fick genast veta att de inte hade några lediga telefontider idag. Okej. Ringde då sjukvårdsupplysningen och sjuksyster där var inte alls lika övertygad om bakterie utan trodde med all sannolikhet att det är ett virus, och att det bästa jag kan göra är att låta det läka ut.

Resultatet blev alltså att antingen är det en bakterie i halsen eller så är det ett virus och vilket det är får jag inte veta eftersom sjukvården inte har tid att ta emot mig. Med andra ord vet jag inte mer nu än innan jag pratade med dom. Nötter!

envisa flunsa

Ok, dags att gnälla lite som en tvättäkta örebroare. Satans jädra förkylning, envisa otäcka hosta, jobbiga utmattande febertillstånd som inte gett med sig än. Jag vet, det kan ta längre än en vecka innan sånt ger sig men jag har inte tid med sånt här skit just nu. Bara att gilla läget, det finns andra som har det värre osv.. jag vet, jag vet och det är absolut INTE synd om mig. Det är däremot synd om Ida som har en Pappa som inte orkar leka eller laga mat. Synd om Maria som är stressad och har en sambo som inte orkar hjälpa till. Det är inte synd om mig men det är så jäkla frustrerande. Jag gillar inte att vara sjuk.

sjuk

Trött, febrig och djävulskt ont i halsen.

Mentalt stressad och fysiskt sliten

Det är så jag känner mig för tillfället. Stressad över saker som händer på jobbet och hemma. Stressad över saker som inte händer på jobbet eller hemma. Stressad över att jag inte orkar vara för min familj det jag tänker att jag vill vara. Stressad över att min kropp säger ifrån när jag behöver träna och inte "svarar" bra på träning och att tiden är för knapp fram till sista helgen i maj. Jag har blivit av med muskelbristningar i vader, hoppas jag i alla fall. Istället har jag ont från under tån till mitt under hålfoten. Molande värk som huvudvärk i foten vid ihållande ansträngning och belastning. Vid promenad/löpning och på jobbet. Det suger musten ur mig, mest för stressen att jag är långt ifrån att vara fit för att springa 4 mil. Jag försöker tänka att det löser sig men jag tror inte på det själv längre. Jag gillar inte att misslyckas och avskyr tanken på att det redan är försent. Men det är så det känns just nu.

Kan Maria åtminstone få komma till Ersta snart, tack. Och låt henne sluta hosta så förbannat.

Inlägg nummer 100

ja,,,,100

Drakflygning

Igår hade Ida och jag en riktig Pappa/dotter-mysdag innan jag gick till jobbet och hon gick till dagis på eftermiddan. Först åt vi lång frukost framför tvn och tittade på Pippi Långstrump. Sen gjorde Ida en önskelista till tomten där hon önskade sig "en drake som man kan flyga med". Fick då infallet att vi skulle ta bussen upp på stan och köpa den draken. Inte stor mening med en drake mitt i vintern. Sen tycker jag det är rätt kul själv. Så vi åkte in till stan och köpte oss en drake. Åt sen lunch på Burger King och lyckades missa bussen precis så vi fick vänta på nästa nära en halvtimme. Tänk vilket tålamod den lilla kan ha ibland.

Väl hemma var det lagom att vi hann provflyga draken en halvtimme innan dagis/jobb. Det var nästan perfekt drakflygarväder med stundtals fina vindar. Bara att se den glädjen och förväntan hon upplevde för det lilla gjorde hela min dag perfekt trots att det blev en helstressig dag på jobbet sen. Nu längtar vi nog bägge två tills det blir uppehåll och blåsigt igen för då ska draken få flyga "ännu högre nästa gång" som Ida sa.

Den första Maj - En arbetares helgdag

Mitt första Maj-tal till folket:

"Kära svenskar! Nyligen inflyttade svenskar liksom infödda svenskar. Gamla som unga. Rik likväl som fattig. Familj och vänner. Detta gäller ER! Nu tycker jag att det börjar bli dags att var och en rannsakar sig själv och funderar över vilket samhälle vi vill leva i och vilken miljö vi vill ha i framtiden. Ta erat medmänskliga ansvar! Vad vill DU lämna efter dig till dina barn och deras barn? Vill du ha ett samhälle utan socialt ansvar och skydd. Där man sparkar på den som är missbrukare eller helt enkelt den som var som du och jag är men hade OTUR att bli sjuk, skadad eller arbetslös. Och som nu står utan ersättning eller tvingas gå sjuk till jobbet? För var inte NAIV! Så ser det faktiskt ut i den verklighet vi lever i idag. I verkligheten utanför riksdagshus, regeringskanslin och styrelsesammanträden.

I en värld där man skär i allt som har med vård och omsorg och medmänsklighet att göra finns det inga vinnare. Och det spelar ingen roll att man ser ut som Alfons Åbergs pappa och låter jättesnäll, för budskapet är ändå detsamma som det alltid har varit från höger-regeringar. Sänkt skatt. Höjda avgifter för A-kassa och fackförening. Sänkta sociala bidrag och A-kassa och sjukbidrag. Idag är det ingen självklarhet att ha ett arbete och en fast inkomst. Man låter den som har få ännu mer. Den som har det svårt får det ännu sämre. Medmänsklighet. Väldigt lätt att säga. Svårare att leva efter. HÖJ SKATTERNA! Och se till att de går till rätt saker. Jag vill att våra barn ska kunna växa upp i trygghet med en skola där det finns personal som orkar och känner att de räcker till. Tillräckligt med resurser. Jag vill att våra gamla får en trygg ålderdom med rätt och tillräcklig vård och omsorg. Jag vill betala skatt för det. Vill ni? Medmänsklighet. Lätt att säga, svårare att leva upp till."

Bosse Nilsson har noll koll

Sveriges hetaste blogg

Blondinbella tänker säkert en del? Nä, inte i närheten. Här är en länk till sveriges just nu hetaste/roligaste blogg. http://www.na.se/blogg/index.asp?mb=106&b=14834

En vän från förr...

...har jag idag haft besök av. Min "gamla" arbetskamrat Egon har varit här på lunch. Har inte sett honom på ett par år men det kändes lika naturligt som då, när vi satte oss i fikarummet och inledde djupa, filosofiska diskussioner om värdsliga likväl som världsomvälvande saker. Insåg hur mycket jag saknat honom på jobbet. Arbetet i sig är som det alltid varit och troligen alltid kommer vara. Arbetskamraterna är väl okej men jag har ingen längre som vill gå på djupet. Någon som hur ska man uttrycka det, underhåller mitt intellekt? Det var i alla fall väldigt trevligt och skönt att se att han mådde bra. Får nu se till att det inte dröjer 2 år till nästa gång man ses.

Henrik Larsson Inhopp med Barca mot Celtic

I morgon kommer Helsingborg till Behrn Arena för att få smörj. Då har de förhoppningsvis med sig den här stora lilla liraren med. Helt underbart klipp av henke när han hoppar in i champions league för barcelona mot sin gamla klubb Celtic. Måste ha känts väldigt märkligt. Aldrig någonsin hört en motståndarspelare till ett lag bli så hyllad någon gång vid inhopp. Först busvisslingar för Marques och Ronaldinhio som går ut sen jubel och sång. Riktigt mäktigt. Ger mig gåshud och nästan en tår i ögonvrån. Man förstår lite mer hur stor han var/är i skottland och resten av världen. I mitt tycke Sveriges störste spelare genom tiderna. Hoppas nu bara han väljer att sluta i tid så man inte kommer ihåg honom som misslyckad.

Härligt väder igen!

Idag har det vart helt underbart vårväder, lite kyligt i luften bara. Vaknade snortrött men fann någon slags inspiration i någon gömma och gav mig på att olja terrassen en andra gång. Blev riktigt bra om jag får säga det själv. Sen har vi haft en buske bredvid postlådan som maria har stört sig på sen vi flyttade in. Hjälpte henne lyfta ner resterna i en sopsäck bara för att upptäcka att det var en trästubbe bredvid där den stod. Började gräva upp den och då kommer det en unge i 10 års åldern med en schäfer. Och den tjejen hade den värsta form av mundiarré jag upplevt. Hon stod och malde i säkert 20 minuter om allt mellan himmel och jord. Maria fick knappt en syl i vädret och jag brydde mig inte ens om att försöka. Bekymmrade mig mer vad jag skulle göra åt det plötsliga anfall av skavsår i öronen jag fick där. Till slut gav hon sig iväg och jag kunde göra färdigt det jag börjat med. På eftermiddagen var vi till IKEA, jippi! Hur som helst var vi där av en orsak, för en gångs skull. Vi skulle köpa utemöbler, vilket vi också gjorde. Ida lekte i "Barnstallet" ända tills vi var färdiga. Sån duktig tjej. Sen på eftermiddagen har jag skruvat IKEA möbler med "hjälp" av Ida. Och nu i kväll har vi kunnat sitta ute och äta kvällsmat för första gången i vårt hus :-)

Arne Hegerfors hanterar dålig förlorare!

Grymt rolig!

Så trött i kväll

Har känt mig som en zombie ikväll. Inte orkat göra något. Somnat framför TVn, försökt läsa men somnat. Inte ens orkat prata.

Dessa jävla skador!

I fredags när jag var ute och sprang högg det till i den högra vaden. Var skadad i den vänstra tidigare i våras. Jag slutade omedelbart springa den här gången. Förra gången kämpade jag mig runt fast det gjorde ont. Jag gick och har inte sprungit sen i fredags. Har fortfarande känningar när jag går fort eller anstränger benet. Börjar bli jäkligt frustrerad faktiskt! Vill ju inget hellre än att komma igång men just nu känns det ganska tröstlöst.

drunk fisherman- the funniest on youtube

the funniest video in the world

Vad är rimligt att vänta?

Det frågar jag mig idag. Hade bestämt "lunchdate" med en god vän och föredetta jobbarkompis klockan 12 idag. Vi skulle ses utanför en restaurang. Jag var där strax före 5 i 12. Det blåste isande kallt. Vi har inte varandras mobilnummer längre men hade bestämt via FB. Jag stod kvar till kvart över sen bestämde jag mig för att gå. Skulle jag ha väntat längre?

4 år sen

I dag har vi firat vår lilla tjej med familjen Hon fyller 4 år i morgon, jisses vad tiden går snabbt.

Natten för snart 4 år sedan låg jag i princip helt sömnlös på USÖ orolig för Maria och den sjukdom, havandeskapsförgiftning, som hon hade och orolig för bäbisen som låg i hennes mage. På morgonen skulle hon snittas. Det var en lång natt. Sängen var någon ihopfällbar sjukhussäng som hade rullats in på Marias rum för att jag skulle kunna vara där. Den var allt annat än bekväm minns jag. Vi väcktes tidigt efter den sömn man nu lyckats få och hon gjordes klar för operation. Jag skulle sitta med inne på operationen. Ville vara med men var samtidigt väldigt orolig. Mest för Marias skull. Bäbisen kände jag inte än. Jag hade ju varit med och följt sjukdomsförloppet. Hur Maria hade tappat all ork. Det var jobbigt.

Maria rullades iväg och jag fick följa med personalen in i ett omklädningsrum och byta om till sterila kläder. Sen hämtades jag och leddes in i operationssalen av en sjuksyster. Jag var livrädd för Marias skull men ville försöka visa mig stark. Gråten i halsen hela tiden. Jag satt vid hennes huvud under operationen. Där fanns den där evinnerliga maskinen som mäter puls och syresättning till blodet och den hoppade upp och ner och pep. Narkosläkaren pratade lugnt med henne hela tiden. Han var en klippa. Jag satt på en pall och hade en sjuksyster bakom ryggen som höll händerna på mina axlar under hela operationen. Det var otroligt skönt, gav mig tröst och styrka på något sätt. Hon snittades runt 9 har jag för mig. Det är en flicka, berättade barnmorskan. Hon lyfte ut henne. Och bäbisen skrek. Ja, hon skrek. Det skönaste ljud jag hört. Delar av oron släppte och jag grät.

Kasta sten i glashus,,,

,,,det ska man ju inte göra. Det brukar oftast komma tillbaka till en själv. Jag vet att jag är slarvig med en del saker. Strör kläder ikring mig ibland. Men jag plockar också upp efter mig. Dom gånger jag hinner plocka. Jag tar av mig strumpor och lägger dom där jag tog av dem. Oftast i soffan. Eller på golvet nedanför soffan. En väldigt usel vana. Idag dammsög jag golvet i huset. Då hittade jag det här under vardagsrumsbordet. Vem äger strumporna? Det är i alla fall inte mina!

Sliten och smått ledbruten...

...känner jag mig idag. Känns som jag är på g att komma igång med löpningen igen ändå. Smärtan i kroppen är inte skadesmärta utan "jag har i alla fall några muskler att ha ont i" smärta. I morgon ska jag och en jobbarkompis iväg till Previa på kroppslig besiktning. Någon form av projekt som jobbet har startat upp för att "komma till rätta med" de höga kortsjukskrivningssiffrorna. Inte vet jag om det ger resultat men jag är bara glad att jag var en av de som blev utvalda att göra testerna. Bra att få en genomgång av kropp och själ ibland tror jag.

Pokerpappan gör poesi

"Har du en gång tänkt en tanke. Försökt stoppa den, radera den från minnets bank. Innan den satt sig som ristad in till märg och hjärnans balk.
Har du en gång tänkt en tanke. Som upprepar sig, likt en raspig LP om och om igen. Som vore den ett minne, utav något som har hänt. Men det är dock blott en tanke. En tanke du har tänkt."

Bojkott

Det här blogginlägget skulle kunna handla om vädret men jag väljer härmed att bojkotta snön och låtsas att den inte existerar. Det är nästan April och rent tekniskt är det vår.

Istället tänkte jag ta en sak jag kom att fundera på när jag jobbade i kväll. Det här med feminism. Vad är det för nått egentligen? Vem är det bra för? Är det verkligen bra för någon? Handlar det om allas rätt att behandlas lika eller handlar det om kvinnors rätt att göra samma sak som män men då naturligtvis bara det dom själv väljer eller tycker är kul? Är det ren avundsjuka? Jag vet inte men det alla deras resonemang brukar falla på i mina ögon är när man kommer med krav att man ska behandlas lika "i allt" fast bara i de fall man är missgynnad. Jag tycker inte så här för att jag är rädd för feminister. Tvärt om är jag för att man ska behandlas för den människa man är och inte för det kön, hudfärg eller folkgrupp du är eller har. Jag tycker bara de gräver sina egna gropar precis som andra -ismer alltid gör oavsett om de börjar med Fac- eller Naz- eller Femin-. Och oftast verkar det börjar med att någon blivit illa behandlad av någon från någon grupp av människor och med hat som eld ger sig på alla som har den gemensamma nämnaren att de är Män eller Judar eller någon annan tillhörighet. Och i slutändan blir det bara så fel.

Nä, jag säger bara bort med feminismen men fram för KVINNAN!

Snö igen!

Idag var det full fart på förmiddan. Ida och Maria var ute tidigt och började vårröja i trädgården. Själv hade jag sovmorgon till 9. Innan jag gick ut och hjälpte tjejerna så han jag äta frukost och kolla igenom nyheterna och vädret på SVT. Det mest iögonfallande var att de lovade snö över hela mellansverige. HA! tänkte jag. Troligt! Vad som hände sen var ju att det naturligtvis började snöa och ivern att vårstäda kom av sig lite. Ida och jag gick in och Maria åkte till sin godmangubbe. Fick då för mig att röja i Idas rum. Hon hade dock svårt att acceptera att "leka städa" verkligen var en lek. Men jag gav mig inte och det blev ganska bra sorterat.

Nu på eftermiddan har jag vart ute och sprungit. Det blev en kombinerad springa/gå runda. Tänkte innan att jag skulle springa 2 varv av den rundan jag har så länge jag inte fick ont. Det kändes bra fast jag var trött. Vill i alla fall tro att jag sprang mer än jag gick. En timme och 17 minuter var jag ute. Är jättenöjd med det eftersom det är 2 gången på en dryg månad jag kunnat springa utan att känna av min vadskada. Huruvida det räcker när det väl kommer fram till sista maj när jag ska springa i stockholm får vi väl se. Jag tänker stå där på startlinjen i alla fall.

Den nya Magnus

...Försöker vara possitiv även när det är motigt.
...Springer 3-4 gånger i veckan.
...Lägger inte ner energi på saker som inte går att ändra.
...Äter nyttigare.
...Sover mer, i alla fall emellanåt.

Stängt på dagis

I dag var dagis stängt. De kan tydligen göra så ibland. Då får man som förälder ta ledigt och tvingas vara med sitt barn en vanlig vardag. Skämt och sidor, jag gör det så gärna och Ida och jag har haft det mysigt idag och allt. Varit uppe på stan och inhandlat present till hennes Mor som fyller år på fredag och sen ätit lunch på Burger King. De slår annan skräpmat och andra hamburgarrestauranger med hästlängder tycker jag.

I natt som gick hade jag en fasansfull, konstig, märklig mardröm. Jag minns aldrig särskilt mycket av det jag drömmer men eftersom jag satte mig kallsvettig med hjärtklappning upp i sängen så kommer jag ihåg vad jag vaknade av i alla fall.
Jag drömde att jag gick ut ur huset mitt i natten för att det var något som lät och störde ifrån trädgården. När jag kom ut där så möttes jag av den fruktansvärda synen av en person klädd i mörkgröna regnkläder och lantmännenkeps åkandes på en flakmoppe i vår trädgård, som inte var en liten uteplätt utan en stor trädgård. Jag har ingen bild av ansiktet men han åkte runt där och stal Idas leksaker som låg på gräsmattan och slängde upp dem på flaket. Sen minns jag inget mer. Kan någon vänlig själ försöka tyda vad det här betyder. Om inte annat för skojs skull :)

Slutfastat...

...för den här gången. Redan igår kväll om jag ska vara ärlig. Riktigt gått med mat igen och full fart på magen. Fasta gör verkligen susen för mig. Funkar bra på flera sätt både att magen får en rensning och en viss övning i tålamod och självdiciplin. Jag mår helt enkelt väldigt bra av det. Ska försöka göra det ett par gånger om året i fortsättningen.

1 dygn

Ett dygn utan fast föda avklarat. Var riktigt tungt igår kväll men jag har haft en god natts sömn och ska snart pallra mig iväg till jobbet. Nu känns det riktigt bra. Känner att min kropp mår bra av en renovering och utrensning.

Söndag

Tur är att min motivation för att fasta är på topp för just nu är det jobbigt. Det jobbigaste är inte sug efter mat utan efter att få tugga på något. Men jag ska jävlarimej härda ut. Vet att jag mår så bra av det efteråt.

Fasta

Nu ska här fastas. Inte äta ett skit på minst 5 dygn bara dricka vatten, juice och mystiska brygder. Har gjort det förrut med blandade resultat men har aldrig känt mig mer motiverad än nu. När jag tittar på vågen så hamnar den en bit över den där "magiska" gränsen som jag lovat mig själv att aldrig passera. 100+. Jag kan inte heller längre skylla på kraftig benstomme och när jag nämner mina stora muskler som väger mer än fettet så viker sig Maria dubbel av skratt. Förstår inte vad hon menar... Jag vet att man inte kan fasta sig till lägre vikt men jag behöver rensa ur systemet och sen efter det är gjort kan jag hålla en bättre kost lättare. Och då går jag ner i vikt.. Ujejjuj vad enkelt det kan vara på pappret...

En fantastisk släkt

Maria och jag har fantastiska familjer som ställer upp i alla väder och lägen. Eftersom Maria var kallad till Ersta Sjukhus i Stockholm för info om hennes vikt-op valde jag att följa med, kändes självklart. Därför behövde vi barnvakt för vår lilla prinsessa. Frågan gick till Gudmor som tackade jag och allt var frid och fröjd till i måndags tror jag det var, när hon lyckades med konststycket att göra illa vaden. Därför fick det bli en kombinerad vistelse hos mina föräldrar, Idas Farmor o Farfar och att alla Marias systrar kom och tog hand om henne. Dom ställer alla upp till hundra procent. Dom måste verkligen älska oss. Eller så är det väl vårt lilla charmtroll till dotter som lockar :) Hur som helst är de fantastiska allihop på sitt sätt. Kan bara säga tack så himla mycket alla. Ni är bäst!

Jag ger upp!

Har tagit ett beslut idag. Som vuxit fram den senaste månaden. Jag och nätpoker är i princip finito. Jag tar en paus, ett break. Kanske aldrig spelar nätpoker mer vad vet jag. Jag är less på det. Det är kul när det går bra men när man står och stampar på samma ruta kan det lika gärna vara. Det är dessutom helt associalt. Jag ska satsa mer på mina familjer och på att göra saker som jag tycker är mer kul och mår bättre av. Nätpokern är inte en av dem för tillfället. Det krävs så enormt mycket tid för att lyckas. Och jag kan inte nöja mig med att bara ha ambitionen att spela för skojs skull. Jag är vill tro att jag är bättre än så men resultaten ljuger inte. Har inte haft en rejält framskjuten placering sedan OnlinePoker - SM för 2 år sedan då jag blev top-50. Tack vare den ligger jag fortfarande klart på plus men man kan inte leva på gamla meriter.

Det kommer ske stora förändringar i vårt liv i och med M:s operation. Där vill jag kunna gå All-in och vara till fullt stöd. Funkar inte att vara frustrerad över dåligt pokerspel eller taskiga utdragningar då.

Män som hatar kvinnor...

...de finns nog överallt. Både i film/böcker och i verkliga livet, tyvärr. I Lördags hade Maria och Jag förmånen att gå på bio själva (tack barnvakterna/gästerna) Vi såg då "Män som hatar kvinnor" filmen baserad på boken med samma namn, av den i förtid bortgångne Stieg Larsson. Jag har läst boken och tyckte den var väldigt bra. Nu är ju egentligen film mer min grej och jag kunde när filmen var slut känna en viss sorg att jag hade läst boken före. Filmen var väldigt, väldigt bra. Följde förlagan nära och de flesta karaktärer gick att känna igen från boken. Fast spänningen försvann rätt mycket på grund av att jag redan sett filmen. Visste innan vem om var mördare och vad som skulle hända. Skulle dock säga att det är den bästa svenska filmen på mycket länge och kanske den bästa någonsin i den kategorin spänning/deckare. Den får den första Arn-filmen som jag tyckte var rätt okej att framstå som en kalkon-rulle. Kan bara säga till de som inte sett filmen eller läst boken. Gör det. Bägge. Fast tänk noga efter innan vad du föredrar. Är du som jag en filmoholic ska du helt klart se filmen före. Är du som min kära sambo en läsoholic ska du nog plöja böckerna först. Men missa inte det här för det är både svensk filmhistoria och literaturhistoria.

Maria

Grattis på namnsdagen älskling!

(Tur att du har systrar som heter samma och påminner mig)

Let´s Dance Morgan

Ja, jag vet. Det är säkert jättetöntigt att följa spektaklet som går på 4:an varje fredag och som vanligt när jag följer något kan jag inte låta bli att engagera mig upp över öronen eller i alla fall lite grann. Tycker det är facinerande. Oavsett om du gillar att titta på dans eller dansa själv eller som jag mest ser det som väldigt bra tv-underhållning. Sen är det viktigt att man håller på någon tror jag för att uppnå en viss grad av engagemang. Själv håller jag stenhårt på Morgan Alling. Inte egentligen för att han är bäst på att dansa. Vad vet jag om det egentligen. Men han är underdogen, den lite smårunda, tunnhåriga killen som man kan känna igen sig i. OK. jag är inte smårund utan rent lönnfet men ändå. Hans historia facinerar också. Föräldrar som vad jag förstått inte kunde ta hand om sig själva och knappast om ett barn. Rundflyttad på familjehem. Och ur allt det kom han stark och blev Akrobaten, Clownen, Tippen-Morgan, Pappan, Dramatenskådespelaren och nu snart förhoppningsvis Lets Dance vinnare.

Men det som gör honom riktigt stor som jag ser det är att han verkligen tar sig tid för sina supportrar. Har ett par gånger skrivit till honom på Facebook och gratulerat för att jag tyckt att de har varit bra och bägge gångerna har han tagit sig tid att svara. Herregud. Jag hade inte förväntat mig svar. Han får väl säkert 100 mejl om dagen. Hur hinner han? Dessutom kör han samtidigt som han tränar för lets dance en enman föreställning på dramaten där han spelar alla roller själv. Fan karln är ju ett fenomen. En gud! Hur hinner han med? Själv gnäller man när man har mycket på jobbet och mycket hemma. En otroligt bra förebild för alla kan man säga. Ska försöka gnälla mindre. Tänka på att det finns dom som klarar mycket mer och samtidigt tänka att jag själv klarar mer än jag tror. För det gör man. Gäller bara att försöka förstå det själv.

Söndag

Idag har vi lämnat Ida hos Farmor och Farfar. Maria ska på kurs och jag jobbar. Skönt för den lilla att få lite farmor/farfar tid och föräldrafritt.

Vi tog oss råd att gå ut och äta på Kolgrillsbaren, en ganska ny grekisk restaurang. Helt suverän mat och mysig liten kvarterskrog. Skönt att få liten egen "Qualitytime". Snacka om allt mellan himmel och jord som man inte pratar om när den lilla är med och tar uppmärksamhet. Jag behövde det och tror att Maria behövde det med.

Pokerpappan filosiferar

Hur kommer man till ro med sig själv? Hur hittar man en balans i livet? En balans mellan arbete och familj, vänner och fritid. Vad är rätt och vad är fel? Hur prioriterar man och värdesätter saker rätt? Det som känns viktigt nu kanske inte alls är så viktigt om ett år. Ska man då ångra att man prioriterade det? Ska man sätta upp mål för sig själv också eller bara för familjen? Om vad egot vill hindrar familjen, vännerna, jobbet eller familjen, vännerna, jobbet hindrar vad egot vill, vad är viktigast? Hur prioriterar man eller gör man inte utan låter det bara vara? Är universum oändligt? Har jag rökt på eller har förkylningen skadat hjärnan?



Jag vaknade i måndags morse med förkylning och känslan av att aldrig någonsin kunna ta mig ur sängen igen. Förkylning och feber gjorde sitt men även känslan av att vilja vara ynkligt liten och inte behöva ta ansvar över något. Bara vilja ligga i sängen och lämna över allt vad heter jobb, barn, hushållsarbete på någon annan. Ja, jag vet. Låter som en gnällig kärring. Det kanske är naturligt att känna så när man är sjuk vad vet jag. Ansvar blir ett skällsord för mig när jag tycker det blir för mycket eller när det är många saker jag vill men känner att tiden eller orken inte räcker till.

Vad har jag kommit fram till då? Har ju haft en vecka nu att sova massor, fundera och tycka allmänt synd om mig själv.
Det jag har kommit fram till är att jag tillåter mig bara att vara sjuk och liten när jag är ensam hemma. Annars går det inte och jag känner att de andra förtjänar bättre än en trött pappa/sambo som inte vill/orkar något. Ida förstår inte att pappa inte mår ok utan tycker jag är dum när jag inte vill leka. Maria, ja, hon har fullt upp med att tänka på sig och allt som ska hända med hennes operation och hon är ju sjukskriven på halvtid, ska jag då gnälla över en förkylning? nä. Ska bli skönt när det blir klartmed hennes op. Då blir jag den feta i familjen:)

Funderar på att skriva ner en lista på mål eller saker jag ska sträva efter eller vill göra. Tror det kan vara bra. Oavsett om det är genomförbart eller ej. Problemet med mig är att jag är en mästare på att hålla många bollar i luften utan att slutföra saker. Har ärvt den tveksamma färdigheten av min far. Som renoverat övervåningen i sitt hus i 20 år nu utan att det blivit färdigt. Han har för mycket olika saker andra tycker han "måste" göra. Därför blir inget klart i stället.

Ja, en hel del flum blev det nog där. Ta inte allt för allvarligt på det den som läser. Jag säger som Mowgli efter att Björnen Baloo släppt en bautasten i huvudet på honom -"jag mår fiiiint!"

Hektisk förmiddag

I dag har jag: Ätit frukost, plockat ur diskmaskinen, plockat i diskmaskinen, bakat siktkakor, gjort surdeg, gjort pannkakssmet, dammsugat huset, gräddat pannkakor, ätit lunch, torkat golvet. Så har min förmiddag sett ut mellan 8 och 11.45. Hyggligt impad själv faktiskt av vad man kan hinna med om man bara har orken och viljan. Andra dagar orkar man inte och vill inte göra annat än pilla navelludd. Dom dagarna ska man vara nöjd med oxå så länge som inte alla dagar ser ut så. Nu ska lillan till dagis och pappa till jobbet.

"Osten"

Nu ska jag berätta historien om "Osten". Eller ****** som han egentligen hette men vi kan kalla honom för Börje eller helt enkelt bara, Osten.

Det var sommaren 1994 och Sverige höll på att spela ett sedemera klassiskt VM-Slutspel i fotboll och själv hade jag genom arbetsförmedlingens försorg tilldelats ett sommarjobb på kommunen som gick ut på att hålla rent staden. Dom som kommer ihåg sommaren 94. Ni som var med då, gör det säkert med tanke på fotbollen. Ni tänker att det var en otroligt fin och vacker sommar. Det stämmer till stora delar. Men eftersom mitt jobb gick ut på att genom utomhusvistelse beväpnad med en plockkäpp/tång/sak rensa staden från allehanda skräp och vidrigheter kan jag tala om att det stämmer bara delvis. För inledningen på sommaren var faktiskt fruktansvärt regnig. I drygt en vecka regnade det på oss innan det fina vädret kom. Själv hade jag inte körkort på den tiden heller men var utrustad med en fenomenal kondition, som numera dessvärre är som bortblåst, så jag cyklade de 2.5 milen från Ervalla in till Örebro och tillbax varje dag. Sen gick vi och plockade. Där fick jag några arbetskamrater som jag senare aldrig mer träffade, varav flera var sådana man aldrig mer ville träffa och några som jag ändå tappade kontakten med, vilket var synd.

Det var Peter som jag parades ihop med och vi kom väldigt bra överrens. Han var en filosof och drömmare å det grövsta. Ett 25 årigt original som hade gått på högskolan i flertal år och läst utan att blivit nått eller hur man ska uttrycka det. Han hade lärt sig en hel del i alla fall som han delade med sig av. Vi hade trevligt den sommaren trots det halvtrista jobbet. Våra djupt invecklade filosofiska samtal förde oss ständigt på avvägar. Två personer med total brist på lokalsinne.

Sen var det 2 killar. Vi kan kalla dem Måns, som i Måns i Pelle Svanslös, och den andra som hade morotsfärgat hår kan vi kalla Bill eller Bull. Eller kanske Bill och Bull. Hur som helst. Måns och Bill och Bull gillade inte ideén att de skulle arbeta för att få betalt. De ville göra så lite som möjligt. De höll sig undan arbetet och det kändes tidigt som att de ville ställa till med bråk.

Sen var det då tre tjejer. Vi kan kalla dem Mona och Lisa och Stina. Mona och Lisa hade naturligtvis blivit ihop-parade att jobba ihop. Stina däremot, tjej i 25årsåldern med pojkvän och barn, skulle då jobba med "Osten". Jag tror Osten var ett par år äldre än mig. Osten tyckte om tjejer. Han tyckte om tjejer och tyckte det var okej att prata sex med och i princip stöta på Stina första dagen de jobbade ihop. Han tyckte nog att alla tjejer borde vilja ha honom. Han var runt 160 cm lång, tunn och smal och hade långt flottigt, mörkt hår i en tofs. Stina uppskattade inte Osten. Hon smet iväg till Mona-Lisa och i fortsättningen var det Mona-Lisa och Stina och Osten var inte välkommen där.

Osten började istället följa efter Peter och mig. Eftersom vi är hyggliga killar tyckte vi det var ok, till en början i alla fall. Fast Osten blev mer och mer konstig. Inte bara att han var smått besatt av Stina och hade allmänt skruvade fantasier. Han berättade hur han brukade bli utslängd från krogen för att han tafsat på tjejer. Han samlade på saker också. Saker som vi hittade på marken. Saker som någon kastat och betraktat som skräp. Lump.
- Man vet aldrig när man kan få användning av det, sa Osten, när han plockade upp ett oidentifierbart, rostigt föremål och stoppade det i sin ficka.
Peter och jag såg frågande på varandra men sa inget.

Jag tyckte synd om Osten. Jag märkte att ingen gillade honom. Jag stod ut med honom, ibland i alla fall, så vi pratade en del men jag tyckte han var konstig. Han skulle kunna bli jobbig om man släppte honom för långt in i den egna sfären, så jag gjorde inte det. Han ville bita sig fast som en igel kändes det som ibland. Antagligen behövde han väl en vän.

Måns och Bill och Bull gillade inte heller Osten men de gillade att driva med honom. Eftersom alla cyklade så stod våra cyklar utanför lokalen där vi hade rastplats. En dag när vi kom tillbaka och skulle äta lunch såg inte Osten sin cykel. Peter och jag gick in och Osten dröjde sig kvar och letade efter cykeln. När vi kom in i stugan satt redan Måns och Bill eller Bull där. De hånflinade. Mer än vanligt då. Peter och jag satte oss och åt vår matsäck. Sen kom tjejerna och efter ett par minuter kom Osten in.
- Vem är det som stoppad min hoj i en sopsäck? Frågade han med sin irriterande röst.
Ingen svarade. Måns och Bill och Bull hånflinade fortfarande, kanske ännu mera.
-Varför har ni stoppat hojen i en soppåse, fortsatte Osten nu mer direkt vänd mot Måns.
- Vet du inte att Ostbågar ska vara i påse? säger Måns hånleende och Bill eller Bull vrider sig krampaktigt i skratt.
Osten svarar inte utan går bara ut.
Jag suckade bara. Tyckte det var elakt men samtidigt ganska fyndigt. Hade varit roligare om det gjorts utan det tydliga uppsåtet att vara elak. Det var synd om Osten. Innerst inne ville han bli omtyckt men han visste inte hur man gjorde. Men mest var han bara konstig.

Nationaldagsfirande

Okej, Jag vet! Det är inte Sveriges nationaldag i dag. Det är fortfarande den 6e Juni. Måste bara skriva/skryta om vad jag ska göra den dagen. Efter viss möda lyckades jag boka 2 biljetter till EM-kval matchen Sverige-Danmark den 6e juni. En smått egoistisk 30-års present till min bror Morgan. Ok, han var inte direkt ledsen för den men för mig blir det ett stort äventyr. Har aldrig vart på en sådan stormatch förrut med så mycket publik.

Biljetterna hade visst sålts slut på 45 minuter men jag var väl förberedd på köpet. Hade ticnets sida framme en timme innan och uppdaterade den en gång i sekunden 3-4 minuter innan biljettsläppet. Och till min stora förvåning så fick jag tag på två biljetter, långsida *GLAD*.

Trött och förkyld söndag

Hade sovmorgon idag, till klockan 9. Otroligt nog hade Ida det med. Skönt för Maria. Vaknade med en tupp i halsen, hes och kraxig. Gjorde frukost till familjen, åt ihop och så kände jag mig så jäkla trött. Tänkte att jag lägger mig i Marias schäslong, vet inte om det stavas så, och vilar några minuter. Maria sa att jag kan gå in och sova igen om jag ville. Nädå, behövs inte säger jag. Ida väcker mig efter vad jag ser som en stunds vila.
-Mamma sover oxå, så nu vill jag leka med dig.
Känner mig allmänt vimmelkantig, fortfarande ont i halsen när jag sätter mig på golvet för att leka med henne. Då tittar jag till på väggklockan och inser att klockan är kvart i ett! Förtår inte någonting. Jag har alltså sovit från 9.30 till 12.45 när jag trodde jag hade vilat en stund. Bara att börja laga mat istället för att leka.

Nu på eftermiddan ska vi ut i snön och åka pulka alt. göra snögubbe. Vet inte riktigt hur temperaturen är men det är i alla fall drivor av snö som har kommit under natten. Man får försöka göra det bästa av det även om jag bara hoppas att det ska smälta bort och inte komma tillbaka förrän i december!

To VAB or not to VAB...

...That is the question. Det jag menar är att det är lite svårt med barn och sjukdom att riktigt veta hur sjuka de verkligen är och när de verkligen är friska. I måndags var Ida riktigt sjuk. Hade inte kunnat sovit på natten för att näsan var täppt och halsen hostig. Hon vaknade och skrek typ var femte minut och bad oss ta bort snuvan. Måste vara en hemsk insikt att Pappa och Mamma inte kan fixa riktigt allt. Så på måndagen hade hon feber, snuva och halsont. Natten mot tisdagen blev ungefär likadan. Under tisdagen piggnade hon till betydligt och man började fundera på om hon skulle gå till dagis idag då. Så jag frågade Ida om hon kanske skulle gå till dagis idag onsdag.

-Men det gör ju ont i min hals, jag är ju sjuk, snyftade hon fram.
Och man kände sig dum för att man ens frågade. Så vi bestämde att om hon var piggare idag får hon gå på torsdag. Idag har hon varit frisk men med snuva. Och jag orkar inte leka med henne så mycket som hon orkar och vill. Det vill säga typ hela tiden. Så i morgon blir det dagis och jag får gå till jobbet och vila mig :)

Ishalka

Idag skulle jag springa mitt 4:e pass på 8 dagar och det var tänkt att bli det längsta hittills. När jag vaknade på förmiddagen vid halv 10, tack Eva för sovmorgon, så kändes det inte som det skulle bli av alls. Rosslig i halsen och tung i kroppen. Och vädret hade mysfaktor 0,3 på en 10 gradig skala. Nu är jag dock rätt envis av mig så jag tog på mig springkläderna och gav mig ut. Tänkte jag kunde ju gå stora delar av vägen om det var för tungt att springa. Nu var väglaget, jo, det påverkar när man springer med, påverkar inte bara bilar, det absolut sämsta tänkbara. Bitvis var det fläckar med frusen is, bitvis var det fläckar med porös mjuk is och där det såg ut att vara barmark var det ändå is. Jag spände mig och sprang som en stel gammal gubbe, trippade med små steg, stapplade i nerförsbackarna och halkade varje steg oavsett om det såg ut att vara is eller inte. Jag tog mig runt ett varv på 55 minuter på den slinga som jag sprang i fredags på 40 minuter. Jag var helt slut när jag kom fram men lycklig att fortfarande vara hel och vid liv. Så här efteråt är jag nöjd med att jag gav mig ut hur som helst.

Att berätta om något svårt för ett barn...

De senaste dagarna har varit ganska röriga och omtumlande kan man säga. Maria fick känningar av något som i slutändan ledde till att hon blev inlagd på USÖ kopplad till EKG apparat ett dygn från och med i onsdags eftermiddag. Jag hade kontakt med henne via telefon. Då hon var trött och hade ont och mest av allt behövde vila var det inte att tänka på att åka in och hälsa på henne hur mycket jag än ville. Dessutom hade jag Ida att tänka på. Först och främst, vad skulle jag säga? För jag visste att jag måste säga som det var men så att den lilla förstod, utan att göra för stor grej av det.

Jag: -Ida, mamma har fått åka till sjukhus och kommer sova där i natt.
Ida: - Jaha, är mamma sjuk?
Jag: - Mamma måste sova där för att doktorn ska undersöka vad hon behöver ha för medicin.
Ida: -okej

En halvtimme senare...

Ida: - Pappa, vart har mamma ont någonstans?
Jag tänker efter, och väger orden.
Jag: - Mamma har ont i magen och ont i huvudet, därför måste doktorn kolla vilken medicin mamma behöver ha för att hon ska bli bättre.
Ida - Jaha, okej.
Sen sprang hon in i sitt rum och fortsatte med sin lek.

Det som var så skönt var att det kändes som jag lyckades berätta för henne hur det var utan att göra Ida orolig. Hon var som vanligt. Lika glad på kvällen som vanligt och hon sov på natten. Och det gick bra att lämna henne på dagis på morgonen oxå. Själv var jag en osalig ande som lyckades somna endast tack vare att jag tänkte att jag behövde upp och ta hand om Ida på morgonen. Sen får jag säga tack till alla som varit till hjälp och moraliskt stöd. Det hjälpte massor måste jag säga.

Nu är det skönt. Maria är hemma och mår bättre. Jag är lugnare.

Sockertorsk

I torsdags gjorde jag en lasagne/pastagratäng. Jag tyckte det var väldigt gott om jag får säga det själv men Ida, som är min största kritiker var mer skeptisk. Hon åt vad man kan kalla en halv barnportion. Efter maten blev jag enormt söt/godissugen. Det enda som fanns hemma var bullar som vi bakade förra veckan. Så snäll/dum som man är ger jag henne en bulle och ett glas mjölk för att jag själv ska kunna moffa i mig några stycken med "gott" samvete. Plötsligt är hennes aptitlöshet som bortblåst.

-Pappa! ropar ida från vardagsrummet.
- Ja, svarar jag.
- Jag är mera hungrig, säger hon.
- Vad bra då kanske du kan äta upp det sista av maten, säger jag och tänker för ett ögonblick att jag är jättesmart.
- Jag tänkte att det kanske finns något annat, säger hon.
- Ja, om du äter upp maten först, säger jag.
- Nä, då vill jag inte ha, säger hon surt.

Ibland tror jag dom är för smarta för sitt eget bästa de små liven :-/

Laga mat på natten...

...är inget jag normalt brukar syssla med men nu hade vår kära frys bestämt sig för att balla ur totalt under dagen så när jag kom hem från jobbet runt halv tolv så var det bara att ställa sig vid spisen. Inget ont som inte har något gott med sig som en del säger. Vi fick frysen utrensad och rengjord(maria) och i runda slängar blir det 15-20 matportioner/lådor, några bärpajer som Ida och jag ska göra i morgon och så får vi äta gorbys hela dan i morrn. Jag lyckades dessutom sätta en femling på oddset i kväll. Katchiiiing!!! Väldigt nyttigt för mitt Ladbrookeskonto som nyss bara innehöll några få sekiner men nu en bra bit över vad jag en gång satte in. Går bättre när jag låter bli den fördömda pokern tydligen. Nej, nu är det dags att dunka huvudet i kudden.

The Amazing Cousins!

Sång: Ida "Nina Persson" Gréen

Gitarr: Fredrik "Thorleif Torstensson" Gréen